God jul!

Foto: Ulrika Pousette

Ernst gillar mig

Foto: Claus Gertsen

Eller - min bok, i alla fall. Från Aftonbladet häromdagen:

"En ensam person som lagar god mat åt sig själv blir väldigt stark. Tyvärr blir bilden av den ensamstående ofta att det är lite synd om personen. Det ska vi akta oss för. Jag tror att det finns väldigt många människor som väljer att vara singlar, och lever ett fantastiskt rikt liv. När man ser att det kommer kokböcker för singlar, så blir man glad. Jag ger den till min goa tv-kollega som just blivit singel."

Tvångsmässigt beteende

Egentligen har jag alltid tyckt att det är lite onödigt att försöka göra goda saker lite nyttigare genom att genom att byta ut det feta och söta och snabba mot nyttigare alternativ. Ska det vara gott får det lov att drypa, liksom. Fullkornspasta, till exempel. Hur gott är det? Och ändå. När jag idag bakade pepparkakor såg jag min arm sträcka sig efter dinkelmjölet istället för vetemjölet. Fullkorn, till och med. Fluff fluff, ner i degen. Och så farinsocker istället för strösocker. Det är som när jag inte kan låta bli att blanda vetekli i pannkaks- och våffelsmeten, och riva ner massor av morötter i köttfärssåsen. Nästan tvångsmässigt. Kan liksom inte låta bli. "Typiskt dig" kommer P & E säga.
Det är väl det.

Men jag har ett försvar, faktiskt. När jag tänker efter.
Jag tycker att det blir godare så. Med lite tugg och fibrer.
Jo. Det tycker jag.

Prova själv:

Fullkornsdinkelpepparkakor
100 st, mist

250 g smör
2 dl sirap
500 g farinsocker
1 kg dinkel fullkorn (eller hälften dinkelsikt)
2 tsk bikarbonat
3 tsk nystött kardemumma
2 tsk mald muskotnöt
1 msk mald nejlika
1 1/2 msk kanel
1 msk ingefära
2 ägg
1 dl vatten

Dag 1
Blanda smör, sirap och socker i en kastrull. Rör till allt blandats och värm tills det smält. Rört ner alla kryddor. Häll smeten i en bunke och tillsätt mjöl och bikarbonat. Blanda noga, tillsätt ägg och vatten och arbeta till en jämn deg. Ställ kallt till nästa dag.

Dag 2
Värm ugnen till 200°. Kavla degen tunt och ta ut pepparkakor. Lägg på bakplåtspapper och grädda i ca 6-7 minuter.

Dubbelhurra igen

Gourmand Cookbook Award är en jättestor, internationell tävling för kokböcker. Grand Final är i Paris framåt vårkanten, under Paris Cookbook Fair, då hela världens kokboksförfattare, -formgivare, -fotografer och förläggare samlas och alla kokböcker även ställs ut. Malou och jag var där förra året och tillbringade en hel dag med bläddra i kokböcker från hela världen, producerade under 2009. Vi kunde då konstatera att de snyggaste och bästa kokböckerna kom från Sverige. Faktiskt. Vi ligger låååååååångt framme både när det gäller innehåll och design. Eller förresten - vi hittade en favorit från Ljubljana också...! I år bär det kanske av till Paris igen i mars, eftersom vi just fått veta att två av våra böcker utsetts till vinnare i Sverige inom varsin kategori, och därmed puffas vidare för att tävla mot alla andra länders vinnare inom samma kategorier. Vinner man så blir man firad och hyllad och prisad och får titeln "Best in the world". Inte dåligt!

För bästa svenska bok inom kategorin "Single subject":


För bästa svenska omslag:

Finska dofter

Nu ska jag skriva om något så osexigt som rågmalt. Av rågmalt kan man faktiskt göra mycket kul. Öl, till exempel. Eller en slags klibbig, svart gröt kallad Memma som man äter till påsk i Finland. Men man kan också använda rågmalt till att baka bröd med. Man får då ett mörkt, mustigt och lite sötare bröd, lite mer som danskt rågbröd - beroende på vad man blandar i mer förstås. Rågmalt är mältad råg, det vill säga rågkärnor som lagts i vatten och låtits gro under kontrollerade former, för att sedan torkas. Mältningen aktiverar de stärkelsenedbrytande enzynerma, vilket gör att brödet jäser bättre, smakar fylligt och sött och blir mörkare.

Jag upptäckte rågmalten för sådär en 15 år sedan, då jag fick ett recept på finskt maltbröd av en jobbarkompis. Jag tyckte att det där brödet, som innehöll grovt malen rågmalt, var jättegott och bakade det ofta, men det var någonting som var konstigt med det. När man hade ätit av det några dagar luktade man curry! Oacceptabelt. Så jag slutade baka brödet med rågmalt, glömde bort både receptet och själva rågmalten ända till häromdagen då jag besökte hemmabagaren Mats i Bromma som byggt en egen bakugn i källaren på gamla dagar. Han bakade med rågmalt. Och jag fick blodad tand igen. Var det verkligen rågmalten som gjorde att det stod en air av curry runt såväl mig som L under en period på 90-talet? Och gick det fortfarande att få tag på rågmalt i Hötorgshallen, som det gjorde förr? Iväg till Hötorgshallen. Jorå, hittade rågmalt (fanns både mald och grov numera, en utveckling). Hem, fram med det gamla receptet, baka baka. Nu har vi ätit av brödet i en veckas tid och kan konstatera - ingen av oss luktar det minsta curry under armarna. Och brödet - det är godare än någonsin, för nu proppade jag förstås i massor av frön och grova grejer vilket gjorde det ännu saftigare.

Nu återstår bara frågan - vad var det egentligen som gjorde att vi båda två under en period av vårt liv plötsligt svettades curry....?

Nåja, här är i alla fall recept på brödet:

Finskt rågmaltbröd
2 st
1 liter filmjölk
1 1/2 paket jäst
1 1/2 msk salt
1 1/2 dl sirap
1 dl linfrön
2 dl solrosfrön
3 dl mald rågmalt
6 dl grovt rågmjöl
6 dl vetemjöl special

1 dl sesamfrön till formarna

Rör ut jästen i lite av filmjölken. tillsätt resten av filmjölken, salt och sirap. Rör ihop. Tillsätt frön, rågmalt och mjöl och arbeta degen minst 15 minuter i maskin. Smörj två avlånga formar och bröa dem med sesamfrön. Fördela degen i formarna, strö sesamfrön på toppen och låt jäsa i ca 1 1/2 timme. Värm ugnen till 175°. Grädda i 1 timme och 15 minuter. Låt vila inlindat i handduk till nästa dag. Njut i tunna skivor.

I en Pressbyrå nära dig

Byt choklad!

Foto: Roland Persson

Choklad. Jag är nästan löjligt beroende av choklad. Men jag känner att jag har blivit lite snobbig. Åtminstone tillfälligt. Så här:

Choklad är gott. Och visst kan det vara trevligt med en massproducerad chokladask à la Aladdin på gottebordet till jul - för då kan man ju äta så många, det kostar ju inte så mycket och det finns ju så många i den där asken. Jag äter också av dem, när de finns. Kan inte låta bli. Men när man som jag idag besöker en äkta chokladmakerska som gör fantastiska, ja rentav himmelska chokladpraliner för hand, då får man nya perspektiv. Anicka äger och driver den lilla chokladbutiken och "fabriken" Handgjort, strax söder om stan. Hon tänker ut smakkombinationer, hon tempererar choklad och hon formar, dekorerar och skapar de mest ljuvliga chokladpraliner. Med fikon och lagerblad. Hallon- och balsamico. Saltlakrits och passionsfrukt. Till exempel. Vilken som helst av dessa knockar hela Aladdin-asken ner i sockorna, smakmässigt! Och kvalitetsmässigt. Så jag har ett förslag - skippa slentrianchokladen i år. Köp lite riktig choklad istället, och njut av varje bit. Hos Anicka på Handgjort, t ex. Eller Lux på Lilla Essingen. Eller hos någon av alla andra fantastiska chocolaterier som faktiskt finns i Sverige. Jo, det är klart. En finpralin kostar ca 10 kr. Du får inte många om du inte vill lägga ut mer pengar än för en Marabou-ask. Men du får godare! Och snyggare! Och bättre! Och så gynnar du någon som vigt sitt liv åt att skapa njutning åt till exempel dig.

Praliner från Handgjort (som vi fick till kaffet hos Anicka idag).

Den fantastiska chokladmakerskan själv, Anicka Larsson.
F ö silvermedaljör i tävlingen Årets Konditor 2010.

Bästa på länge

Jag var och hälsade på Roy Fares häromdagen, Årets Konditor 2010. Han visade mig Stadsmissionens julkampanj som nu sitter som stortavlor i tunnelbanan. Roy har bakat motiven i pepparkaka. Har ni sett nåt så bra på länge? Från Stadsmissionen hemsida:

Ända sedan 1800-talet har vi bakat pepparkakor kring jul. En annan gammal jultradition är att tusentals människor firar jul i hemlöshet varje år. För dem kan en natt i kylan eller att vakna upp i en trappuppgång vara lika mycket tradition som Kalle Anka, glögg och julklappsrim är för andra. Stockholms Stadsmission arbetar dag och natt, året om, för att bryta den jultraditionen.

Genom att ge en gåva hjälper du oss att förändra situationen för människor som lever utanför gemenskapen.

Jul. Igen.

Å snön den vräker ner, och kallt är det och jul ska det bli. Konstigt nog. Jag tycker att det redan har varit jul flera gånger i år. Först var det jul med lussebullar och sill och revbensspjäll och julkort hela januari och februari, när vi höll på med Ebbas bok. Sen blev det jul igen när L fick en rökt lax och en jättestor, rökt ål av en glad kund för någon månad sen. Och den julen bara fortsatte, för då var det dags att göra julnumret av Baka som kommer ut vilken dag som helst. Det bakades fruktkakor och pepparkakor och panforte och luktade jul lång väg. Och nu ska det bli jul på riktigt också. Jag som just ätit upp vörtlimpan och saffransbullarna, och redan börjat tänka på hur jag ska komma i form igen efter julens alla gotter. Världen blir sned när man jobbar så här. Men jag klagar inte, det gör jag faktiskt inte. Möjligen en liten aning på all snö, den kan jag vara utan. För kall. I vägen. Men julen! Jag tar helt enkelt ett nytt, djupt andetag och börjar om igen.

Fast sen får det vara nog med jul på ett tag.

Vilken pärla

Man blir så glad när någon får en riktigt bra idé och faktiskt gör verklighet av den. Satsar tid och pengar och med glädje och entusiasm går in för att göra det så bra det någonsin går att göra. Så är det med Lisa. Hon satt mitt emot mig ett tag på Food&Friends, och hade en massa bra idéer om allt möjligt. Var med och produktutvecklade både det ena och det andra i matvärlden, som konsult. Men så en dag fick hon en idé. Hon ville börja tillverka äkta, gammeldags godis. Kola. Och kanske andra saker. Men mest kola. Och så satte hon igång. Att sondera marknaden, leta recept, provkoka (vi på kontoret fick till vår glädje provsmaka ibland) och sakta men säkert växte ett varumärke fram. Pärlans Konfektyr. Med inspiration från 30-talet, "kolans guldålder", som Lisa säger. I dagarna öppnar hennes allra första, helt egna butik på Artillerigatan 56 i Stockholm och där kan man köpa askar fulla med blandade kolor kokade på ekologiska råvaror med smaker som mandel/vanilj, lakrits och havssalt. Av Lisa och hennes medarbetare, som alla ser ut som tagna direkt ur en 30-talsfilm. På sikt blir det fler kolasorter och andra typer av gammeldags konfektyr.

Jag håller tummarna så hårt att de blånar för Lisa. Skynda dig dit - kolorna är godare än goda. Och vilken bra julklapp sen.

Radio och brödkorgar

Så, nu har jag varit och puffat för "Singel i köket" hos Lotta Bromé. Hon hade gått förbi Designtorget där dom skyltar stort med boken, sett den tyckt att det där var ju en bra idé. Kul. Det är ju en bra idé, det där med att äta mat. I väntrummet satt jag tillsammans med Sanna-Shirely-Sonja (Nielsen-Clamp-Aldén), tre extremt långbenta, piffiga damer som ivrigt diskuterade om det var en bra idé att gifta sig eller ej. Två för, en emot, om jag förstod det rätt.
På vägen hem svängde jag in på den extremt o-charmiga Jysk-butiken i Arninge Centrum. Jag fick nämligen tips av VM-bagaren Mattias Wallmark om att de där har korgar som funkar bra att använda som jäskorgar när man bakar. Det där med jäskorgar är ju en fiffig grej om man har en deg som är ganska lös och inte vill att den ska pösa ut och bli platt. Man tar då en bra, tät korg, eller en som är klädd med tyg, mjölar den och lägger degen i korgen att jäsa. När brödet jäst klart, välter man försiktigt ut det på plåten och skjutsar in det i ugnen på direkten. Då blir det högt och fint, trots lös deg. Det finns förstås jättefina jäskorga för ändamålet, men de kostar sådär 250-300 kr st och det kan man ju tycka är en aning dyrt. Vilken korg som helst går egentligen bra. Är den för gles, lägg en handduk i. Dessa köpte jag som sagt på Jysk, 2 för 99 kr.

Julklapp?

Man blir lätt lite nördigt insnöad när man befinner sig i en degbunke i stort sett hela dagarna. Åtminstone mentalt. Så ni får förlåta mig nu när jag utbrister "Å, vilka fina!!!" med lätt pipigt tonfall när jag får syn på de här underbara slickepottarna. Dem surfade jag på när jag var ute och letade kul adresser att besöka när jag åker till New York över nyår. Dean & Deluca står redan på listan och där finns de. Så de kan bli verklighet i ett kök nära mig. Här i Sverige, igår, var jag på Cordon Bleu och köpte mig en gasolbrännare. Äntligen. Så nu ska här brännas av maräng och bruléer så det står härliga till. Tur att jag ska ha tjejmiddag snart.

Stor & Liten

Så olika det kan bli. Jag och Daniel Roos, chefskonditor på Operakällaren. Han bjöd oss på vackra och delikata bakverk. Till frukost. Mums.

Bagarmästaren

Manfred Enoksson är en bagarmästare värdig sitt namn. Likt ett eget litet enmanskorståg har han dragit land och rike runt och spridit sin kunskaper om surdeg och knådning, bakkemi och brödbak. Vart man än kommer i Bagerisverige är det någon som nämner hans namn, eller som rent av lärt sig allt han eller hon kan om bakning av Manfred. Han utbildar inte bara blivande bagare som sen startar eget bageri och sprider såväl de goda, goda surdegsbröden som kunskapen vidare. Nej, det måste vara flera tusen intresserade hemmabagare som stått i Manfreds utbildningsbageri på Saltå Kvarn en helg och lärt sig hur en surdeg ska lukta och bubbla, hur man knådar en deg och kavlar croissanter. Utbildningsbageriet ligger i anslutning till den lilla butiken på Saltå Kvarn i Järna, alldeles bakom brödkorgarna!

Idag träffades vi på Saltå, jag, Manfred, Malou, Wolfgang och Matilda. Vår uppgift var att komma fram till ett upplägg av ännu ett nytt, spännande bokprojekt som jag tror att alla som någon gång stött på eller hört talas om Manfred kommer att jubla över. Jag tror nog att du kan ana. Om inte - en och annan ledtråd släpps här vad det lider. Jag fick förresten en ny baksten av Manfred. Den gamla sprack ju. Den här ser ut som en spånplatta, men väger mycket mer. Minns inte vad materialet hette, men jag ska ta reda på det. Testas i helgen.

Vi tog en sväng bort till Nibble Handelsträdgård också, i det brinnande vackra höstvädret. Där var jag nära att köpa en halv skog grönkål, bara för att de var så snygga. Men jag la band på mig - tycker liksom inte om grönkål så mycket.

Och om du vill åka till Saltå Kvarns lilla lokala butik i Järna och fika eller shoppa bröd, mjöl,
bönor, müsli, bakkorg eller baksten:

Fotolunch

Världens bästa fototeam. Matilda, Wolfgang, Malou.

Matintaget under matfotodagar är minst sagt annorlunda. I en perfekt värld skulle man ju, efter ett par timmars fotograferande, titta upp på varandra, nicka och säga "Nej, nu går vi och äter en närande lunch, hörni!". Men nej, så funkar man liksom inte. Man fotar på. Nyper en bit av fotomodellen när den är färdigfotad. Fotar lite till. Tar en kopp kaffe. Bild efter bild. Tills man är klar, eller tills någon nästan svimmar. Då tittar vi på varandra och på den ofantliga röra av tårtfat, smält glass, halverade frallor, uppskurna, grönsaker, mousser i skålar, skedar med desserter och skivade frukter som ligger över hela köksbänken. Och säger "Ok. Lunch!" Vissa dagar blir det den mest fantastiska buffé av olika maträtter. Andra dagar, bakverksdagarna, blir det aningen mindre näringsrikt. Som idag:

Dagens lunch.

Surdegsbröd eller icke surdegsbröd?

I Tyskland har man massor av regler för vad som får kallas surdegsbröd. Bakar man med en fördeg (poolish) som görs dagen innan, får det inte kallas surdegsbröd. Bakas det med surdegspulver får det färdiga resultatet inte heller kallas surdegsbröd. Och bakas brödet med bara lite surdeg (det finns förstås tydliga gränser) så får man inte kalla det surdegsbröd, men " bröd bakat med surdeg" går bra. Dessa regler har vi inte alls här i Sverige, här används begreppet surdegsbröd hejvilt, och förmodligen är det på tiden att någon tar tag i regelverket. Bianka Moberg driver tillsammans med sin man Jörg Brothaus Moberg i Åkersberga. De flyttade till Sverige för tre år sedan, saknade sitt tyska surdegsbröd och startade sitt eget bageri. Nu vallfärdar såväl mängder av svenskar som många av de (enligt Bianka ca 100.000) inflyttade tyskarna som finns i Stockholmstrakten till Åkersberga eller Brothaus Moberg-butiken på Östermalm i Stockholm för att få ett äkta, tyskt surdegsbröd. Mörka, tunga, grova rågbröd. Stora, snygga bulliga bondbröd. Munkar, bullar och kakor. Bianka betonade också att ett surdegsbröd utvecklas under flera dagar, och når sin kulinariska kulmen efter ett par tre dagar sådär. Att äta det samma dag det bakas går naturligtvis, men om man kan hålla sig har smaken hunnit utvecklas, och brödet smular inte. Nåt att tänka på. I början av december kommer nummer 4 av Baka. Läs mer om Brothaus Moberg då.

Julstämning

Jag vet inte vem som är mest stolt, Ebba eller jag. Men nu är i alla fall boken Ebbas julstök ute i butikerna för vem som helst att kasta sig över och ge bort som julklapp till lämplig mottagare. Förslagsvis i åldern 9-15 år. Eller att ge bort före jul, kanske, för boken är nämligen upplagd som en enda lång nedräkning. Från första advent till julafton och tips på vad man kan hitta på däremellan. Ha adventskalas. Göra islyktor. Sy julstrumpa. Koka kola och göra gelégodis. Baka bröd. Rulla köttbullar. Pyssla ihop egna julkort. Göra adventskalender. Skryta med att man vet varför det heter pepparkakor när det inte är någon peppar i. Baka pepparkakshus. Osv. Allt det berättar Ebba i boken. Och själv spricker jag lite stillsamt av stolthet över min vackra dotter ...! Foto: Ulrika Pousette. Form: Malou Holm.

(Ur boken. Klicka för större bild)

Lurendrejeri

Konstigt nog tycker många barn inte om grönsaker. Eller rotsaker. Fast innan de får reda på att de är just grönsaker och rotsaker, innan man börjar tjata om att man faktiskt måste äta dem för de är sååååå nyttiga - då knaprar de gärna på såväl morötter som kålrötter och gurkbitar. Hur som helst, om man nu har hamnat i det där att barnen rynkar på näsan åt allt som växer i jorden utom jordgubbar, får man göra det näst bästa för att få i dem de där förbaskade, nyttiga rötterna. Man får luras, helt enkelt. Man får riva morötter och selleri ner i köttfärssåsen, fylla frallorna med zuchinistrimlor och proppa rödbetor och morötter i bulldegen och plättsmeten. Ungarna märker ingenting, jag lovar. Och vet du var det tokiga är? Maten blir inte bara nyttigare, utan faktiskt också godare. Bullarna också. Om detta har jag gjort ett receptreportage i Laga Lätt som finns ute i butikerna just nu. Med fina bilder av Ulrika Pousette.

Riktig nyponsoppa

Har du provat nyponsoppa? Och så menar jag inte sån där sötjolmig historia som finns på Ica och Coop, utan riktig nyponsoppa, gjord på riktiga nypon, plockade på riktiga nyponbuskar? Det är nämligen en helt annan sak. Riktig nyponsoppa smakar mjukt, sötsträvt och absolut vrålgott tillsammans med en klick grädde och några rostade mandlar. En riktig C-vitaminbomb, dessutom. Ut och plocka nypon, gott folk! Det är nu de finns. Sen lagar du nyponsoppa enligt det här receptet som kommer från makens farmor Barbro, på sin tid världsbäst på att ta tillvara naturens resurser.

Hemplockad nyponsoppa

Plocka brinnande röda nypon en vacker dag och snoppa dem. Skölj dem noga och koka dem i en halvtimme i vatten som täcker nyponen och lite till. Kör nyponen i mixer till nyponpasta. Passera moset med träslev i sil så att fröna skiljs bort. Frys in den tjocka pastan i små burkar som rymmer ca 2 dl. Till en sats soppa tar du sedan en burk nyponpasta (2 dl) och 6 dl vatten och låter detta få ett snabbt uppkok (så att inte alla C-vitaminer försvinner). Därefter tillsätter du 1/2 dl socker och reder av med 1 msk potatismjöl utrört i lite vatten. Smaka av. Tillsätt mer socker vid behov. Njut med en klick grädde och flagad, rostad mandel.

Foto: Malou Holm

Dubbelhurra!

Idag är vi glada, jag, Malou och fotografen Roland Persson! Och Ordalaget, förstås. Vår bok "Mat att äta minst en gång i livet" har utsetts till vinnare i kategorin "Juryns specialpris" i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur som delas ut i Grythyttan den 29 oktober! Bakom tävlingen står Måltidsakademien. Otroligt kul, särskilt med tanke på att vi tävlar mot varenda kokbok som getts ut i Sverige i år! Och som om inte det vore nog, och här jublar vi nästan i falsett, är samma bok en av sex böcker som har chansen att vinna titeln "Bäst alla kategorier" i samma tävling. HURRA! Mot Grythyttan!

Några uppslag ur boken (klicka på bilden för större bild/text):

Tårtkalas

Brakförkyld, är ordet för vad jag har varit den senaste veckan. Sådär att jag känt mig som Prosit i Snövit, ständigt nysande med röd näsa. Det var därför i ett lätt bomullstöcken jag tillsammans med Malou var på Chokladfestivalen på Nordiska Museet igår och tittade på alla fantastiska chokladkreationer från när och fjärran, samt nyfiket höll koll på de fem finalisterna som stod mitt i festivalen och tävlade. Vilken nervpress! Imponerande.



Per Olsson från PO Choklad på Heleneborgsgatan vann själv för sju år sedan, och igår var hans anställda Roy Fares en av de fem. "Jag är skitnervös!" sa Per när vi sprang på honom i vimlet. "Vi har övat fem timmar om dagen den senaste tiden! Men det behövs ju bara att någon av de andra gör nåt som är lite godare!" Men det var det ingen som gjorde. Fem timmars slit om dagen resulterade i titeln Årets Konditor!

Malou och jag fick provsmaka alla tävlingstårtor uppe på pressläktaren. Konstverk! Både till utseende och smak. Helt fantastiska. Galet goda. Bådas vår favorit var faktiskt Roy Fares tårta, med pistaschbottnar, persikokompott, pistasch- och vaniljtryffel, karamelliserade pistaschnötter och mörk chokladbavaroise. Ni fattar? Vinnartårtan är vid gaffelns spets nedan. Och sedan dess skapare.




Nästa år är det 10-årsjubileum för Chokladfestivalen, berättade Tony Olsson, en av de två festivalgeneralerna. "Då måste vi hitta på nåt riktigt hejdundrande!"

Man kan ju inte gå ifrån Chokladfestivalen utan choklad, så jag köpte en rolig sort jag hittade:


Det är en handgjord choklad där bönorna fermenteras och torkas i Dominikanska Republiken där de växer. Sen tar den svenska chokladproducenten Quinto hem dem och rostar de oskalade bönorna och tillsätter svenskt betsocker. Barras heter den här kakan, vilket är dominikanernas namn på choklad. Den smakar väldigt speciellt. Lite som när man gör hemgjord varm choklad av kakao och socker, och sen inte kan hålla sig utan slevar i sig allt innan man hällt på mjölken....