Tårtkalas

Brakförkyld, är ordet för vad jag har varit den senaste veckan. Sådär att jag känt mig som Prosit i Snövit, ständigt nysande med röd näsa. Det var därför i ett lätt bomullstöcken jag tillsammans med Malou var på Chokladfestivalen på Nordiska Museet igår och tittade på alla fantastiska chokladkreationer från när och fjärran, samt nyfiket höll koll på de fem finalisterna som stod mitt i festivalen och tävlade. Vilken nervpress! Imponerande.



Per Olsson från PO Choklad på Heleneborgsgatan vann själv för sju år sedan, och igår var hans anställda Roy Fares en av de fem. "Jag är skitnervös!" sa Per när vi sprang på honom i vimlet. "Vi har övat fem timmar om dagen den senaste tiden! Men det behövs ju bara att någon av de andra gör nåt som är lite godare!" Men det var det ingen som gjorde. Fem timmars slit om dagen resulterade i titeln Årets Konditor!

Malou och jag fick provsmaka alla tävlingstårtor uppe på pressläktaren. Konstverk! Både till utseende och smak. Helt fantastiska. Galet goda. Bådas vår favorit var faktiskt Roy Fares tårta, med pistaschbottnar, persikokompott, pistasch- och vaniljtryffel, karamelliserade pistaschnötter och mörk chokladbavaroise. Ni fattar? Vinnartårtan är vid gaffelns spets nedan. Och sedan dess skapare.




Nästa år är det 10-årsjubileum för Chokladfestivalen, berättade Tony Olsson, en av de två festivalgeneralerna. "Då måste vi hitta på nåt riktigt hejdundrande!"

Man kan ju inte gå ifrån Chokladfestivalen utan choklad, så jag köpte en rolig sort jag hittade:


Det är en handgjord choklad där bönorna fermenteras och torkas i Dominikanska Republiken där de växer. Sen tar den svenska chokladproducenten Quinto hem dem och rostar de oskalade bönorna och tillsätter svenskt betsocker. Barras heter den här kakan, vilket är dominikanernas namn på choklad. Den smakar väldigt speciellt. Lite som när man gör hemgjord varm choklad av kakao och socker, och sen inte kan hålla sig utan slevar i sig allt innan man hällt på mjölken....