Tvångsmässigt beteende

Egentligen har jag alltid tyckt att det är lite onödigt att försöka göra goda saker lite nyttigare genom att genom att byta ut det feta och söta och snabba mot nyttigare alternativ. Ska det vara gott får det lov att drypa, liksom. Fullkornspasta, till exempel. Hur gott är det? Och ändå. När jag idag bakade pepparkakor såg jag min arm sträcka sig efter dinkelmjölet istället för vetemjölet. Fullkorn, till och med. Fluff fluff, ner i degen. Och så farinsocker istället för strösocker. Det är som när jag inte kan låta bli att blanda vetekli i pannkaks- och våffelsmeten, och riva ner massor av morötter i köttfärssåsen. Nästan tvångsmässigt. Kan liksom inte låta bli. "Typiskt dig" kommer P & E säga.
Det är väl det.

Men jag har ett försvar, faktiskt. När jag tänker efter.
Jag tycker att det blir godare så. Med lite tugg och fibrer.
Jo. Det tycker jag.

Prova själv:

Fullkornsdinkelpepparkakor
100 st, mist

250 g smör
2 dl sirap
500 g farinsocker
1 kg dinkel fullkorn (eller hälften dinkelsikt)
2 tsk bikarbonat
3 tsk nystött kardemumma
2 tsk mald muskotnöt
1 msk mald nejlika
1 1/2 msk kanel
1 msk ingefära
2 ägg
1 dl vatten

Dag 1
Blanda smör, sirap och socker i en kastrull. Rör till allt blandats och värm tills det smält. Rört ner alla kryddor. Häll smeten i en bunke och tillsätt mjöl och bikarbonat. Blanda noga, tillsätt ägg och vatten och arbeta till en jämn deg. Ställ kallt till nästa dag.

Dag 2
Värm ugnen till 200°. Kavla degen tunt och ta ut pepparkakor. Lägg på bakplåtspapper och grädda i ca 6-7 minuter.