Foto: Wolfgang Kleinchmidt

Kära du. 

Nu tar bloggen paus. 

Tills tiden saktar ner och inspirationen rinner till.

Hej på ett tag.

Holy Sweet!

 Foto: Malou Holm

Är du det minsta tilltalad av den skira, pudriga, överdådigt vackra Marie Antoinette-känslan när det gäller dukningar och bakverk - då kommer du att älska de här två söta tjejerna, Linda och Christina. De kallar sig Holy Sweet och det är exakt vad man vill utbrista när man ser deras uppdukade dessertbord, med ljuvliga våningstårtor, smältande macarons och perfekt glittrande cake pops. Om några veckor öppnar de sitt nya show room-konditori på Artillerigatan där man kan slinka in för att köpa sig ett bedårande bakverk eller för att konsultera fröknarna Holy Sweet om man till exempel ska gifta sig och vill ha en bröllopstårta som även gästerna blir lyckliga av.  Eller om man ska ha  födelsedagsfest och vill imponera stort. Allt smakar himelskt också.  Jag vet för jag har provat allt på bilden.

En dag på jobbet

 Foto: Malou Holm

Jag vet. Visst är det orättvist? Att jag får åka ut till Flickorna Helin & Voltaire på Djurgården bland de gnistrande höstlöven och i vacker miljö fullkomligt bada i kakor och bullar och tårtor. En måndag, till på köpet. Medan du - ja vadå? Sitter vid din dator och knattar med en kopp kaffe och ett bragokex? Du skulle ha blivit matskribent.

Whoopie!

Halva helgen och hela gårdagen befann jag mig i ett sockermoln. Ett kletigt men roligt sockermoln vars ursprungstradition är ungefär 100 år gammal. Jag tillverkade whoopie pies, till en kommande bok. Och Malou fotade dem. Vi bakade och blandade och rörde och pillade och dekorerade och fotade, allt på samma gång, och till slut hade vi gjort ett helt litet samhälle av sockersöta whoopie pies i olika smaker, fyllningar och kantdekorationer.

De är ju för bedårande dessa amerikanska bakverk, vars namn sägs ha uppkommit då amishkvinnorna i 1920-talet USA uppfann dem tack vare överbliven kakdeg som inte fick gå till spillo. De små bakbverken smusslade de sedan ner i sin jordbrukande karlars och skolgående barnens lunchlådor, som, när de framåt lunchtid upptäckte överraskningen, blev så glada att de utbrast ”Whoopie!”. Unisont, får man förmoda. Och med eftertryck. 

Härligt på kontoret

Idag kom två trevliga killar från Aftonbladets bilaga "Härligt hemma" och gjorde hemma hos-besök här hos mig på jobbet. Härligt-på-kontoret, typ. Med anledning av nya Saltå-boken, så jag bakade Äppelkaka med pinjenötter och Sesampaddor med grillade grönsaker och gjorde Äppel- och kanelmust. Sen drog vi ut i Vasaparken, hittade en mur som jag kunde täcka med filt och låtsas sitta och myspicknicka på i höststormen. Blev nog bra, resultatet kommer den 29 oktober. Recept på den goda, goda kakan (som jag kommer att äta upp helt själv till lunch om jag inte förpackar den genast i dubbla påsar med hård knut) kommer nedan.

Ps. Ser just att om man kollar in boken på Bokus så har de parat ihop den med en bok de tycker passar bra ihop med min och gjort ett paketpris. Och så har de valt Leif Mannerströms julkokobok! Förbryllande.  

Äppelkaka med pinjenötter

8 bitar

125 g smör

1 1/2 dl rårörsocker

2 ägg

2 tsk stött kardemumma

2 1/2 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

2 msk naturell yoghurt

Fyllning

2-3 syrliga äpplen

3 msk råsocker

1 tsk mald kanel

1 msk kanel

2 msk pinjenötter

Sätt ugnen på 200°. Smörj och bröa en form, ca 20 cm i diameter, gärna med löstagbar kant.  Vispa ihop smör och socker. Vispa ner äggen, ett i taget och tillsätt kardemumma. Blanda mjöl och bakpulver i en separat bunke och rör försiktigt ner det. Rör ner yoghurten och häll smeten i formen.

Fyllning

Skala och skär äpplena i klyftor och strö över råsocker och kanel. Lägg äppelklyftorna i ett fint mönster över smeten. Strö över pinjenötter och grädda i 35-40 minuter. 

Ta ut kakan och låt den svalna.

Bästa kanelbullarna

Nu kanske du inte tror mig. Men de bästa kanelbullarna bakar du med morötter. Och det blir INTE sådär nyttigt och tråkigt som man kan tycka att det blir när man försöker fibra till det som är gott. Nej, de blir bara saftigare. Jag lovar. Prova får du se. Och har du inget dinkelmjöl, tar du vetemjöl. 

Kanelbullar med dinkel och morötter

30-40 st

150 g smör

5 dl mjölk

50 g jäst

1½ dl vit sirap

½ tsk salt

2 tsk nystötta kardemummakärnor

2 mellanstora morötter, ca 200 g

15-16 dl dinkelsikt

Fyllning:

100 g smör,

1 dl florsocker

1 msk vaniljsocker

½ dl kanel

Topping:

1 ägg

100 g hackad mandel

Pärlsocker

Smält smöret och tillsätt mjölken. Värm till fingervärme. Smula jästen i en bunke, och häll på lite av smörmjölken. Tillsätt resten när jästen löst sig. Riv morötterna fint. Tillsätt sirap, salt, stött kardemumma, rivna morötter och mjöl i bunken och arbeta ihop till en smidig deg. Låt jäsa ca 40 minuter. Rör samman smör, florsocker, vaniljsocker och kanel och ställ åt sidan. Ta upp degen på bakbordet och dela den i två delar. Kavla varje del till en rektangel och bred på fyllningen. Rulla ihop från kortsidan till en rulle. Dela varje rulle i 15-20 bitar. Lägg bitarna i bullformar eller på plåt med bakplåtspapper. Låt jäsa i ca 40 minuter. Sätt ugnen på 250°. Pensla bullarna med uppvispat ägg, och strö över grovhackad mandel och pärlsocker. Grädda bullarna i 8 minuter tills de är vackert gyllenbruna.

Bekräftelse

Vi ska göra pumpa-reportage, och jag fick för mig att jag skulle åka till Ulriksdals Trädgårdar och införskaffa pumporna som det ska bakas och lagas av. Det är ju en sån fin söndag. Och där får man ju faktiskt plocka pumpor och vad man nu vill ha själv, på frilandet. Gå där med en stor korg på armen och känna sig som någon i Morden i Midsomer, fast utan mord. 

Sagt och gjort.  Och fina pumpor hittade jag. Inte ätbara, dock, men fina.

- Kan jag ju ha i fönstret på jobbet, sa jag till mig själv och nickade.

Så gick jag förbi några fina lerfat. Gröna, skrovliga, grova. Behövde jag ju inte alls. Men oj vad ett sånt fat skulle passa bra till mina snygga pumpor i fönstret på jobbet. Fast.....  nä. Eller? Kunde vi använda det när vi plåtar? Kanske. Okejdå. Jag valde ut det finaste fatet och gick till kassan, fort innan jag hann ångra mig. I utekassan stod en glad, knubbig farbror och tog betalt. När jag kom med mina pumpor och mitt fat tog han dem och drog hastigt efter andan.

- Åh, vilket fint fat! De här är så U-N-D-E-R-bara. Du vet väl varifrån de kommer?

- Mexiko? försökte jag. 

- Just det! Och de görs bara i (en plats som jag redan glömt), de gräver ner dem i sanden och eldar på och det är bara kvinnor som gör dem!

Jag kände mig redan nöjd. Jag hade valt ett bra fat. Fått det bekräftat.

- Och pumporna sen! Vilka fantTAStiska pumpor! Och dem ska du ha i fatet här?

- Jag tänkte det, sa jag stolt.

Han tittade  kärleksfullt på fatet, pumporna och sedan på mig, lade huvudet på sned och sa med eftertryck:

- Snyggt!

Och jag sträckte på ryggen, betalde, fick mitt fat och mina pumpor och gick till bilen. Alla tvivel som bortblåsta. Klart att jag skulle ha det där fatet och de där pumporna. Som var så SNYGGA. Som kvinnorna i Mexiko gjort i sanden. Och som jag hade valt så bra. 

Sen åkte jag till Coop och köpte pumpor att baka och laga av.