23 dec. 2010

20 dec. 2010

Ernst gillar mig

Foto: Claus Gertsen

Eller - min bok, i alla fall. Från Aftonbladet häromdagen:

"En ensam person som lagar god mat åt sig själv blir väldigt stark. Tyvärr blir bilden av den ensamstående ofta att det är lite synd om personen. Det ska vi akta oss för. Jag tror att det finns väldigt många människor som väljer att vara singlar, och lever ett fantastiskt rikt liv. När man ser att det kommer kokböcker för singlar, så blir man glad. Jag ger den till min goa tv-kollega som just blivit singel."




Tvångsmässigt beteende


Egentligen har jag alltid tyckt att det är lite onödigt att försöka göra goda saker lite nyttigare genom att genom att byta ut det feta och söta och snabba mot nyttigare alternativ. Ska det vara gott får det lov att drypa, liksom. Fullkornspasta, till exempel. Hur gott är det? Och ändå. När jag idag bakade pepparkakor såg jag min arm sträcka sig efter dinkelmjölet istället för vetemjölet. Fullkorn, till och med. Fluff fluff, ner i degen. Och så farinsocker istället för strösocker. Det är som när jag inte kan låta bli att blanda vetekli i pannkaks- och våffelsmeten, och riva ner massor av morötter i köttfärssåsen. Nästan tvångsmässigt. Kan liksom inte låta bli. "Typiskt dig" kommer P & E säga.
Det är väl det.


Men jag har ett försvar, faktiskt. När jag tänker efter.

Jag tycker att det blir godare så. Med lite tugg och fibrer.
Jo. Det tycker jag.

Prova själv:


Fullkornsdinkelpepparkakor
100 st, mist


250 g smör
2 dl sirap

500 g farinsocker

1 kg dinkel fullkorn (eller hälften dinkelsikt)

2 tsk bikarbonat

3 tsk nystött kardemumma
2 tsk mald muskotnöt

1 msk mald nejlika

1 1/2 msk kanel

1 msk ingefära

2 ägg

1 dl vatten


Dag 1

Blanda smör, sirap och socker i en kastrull. Rör till allt blandats och värm tills det smält. Rört ner alla kryddor. Häll smeten i en bunke och tillsätt mjöl och bikarbonat. Blanda noga, tillsätt ägg och vatten och arbeta till en jämn deg. Ställ kallt till nästa dag.

Dag 2
Värm ugnen till 200°. Kavla degen tunt och ta ut pepparkakor. Lägg på bakplåtspapper och grädda i ca 6-7 minuter.

14 dec. 2010

Dubbelhurra igen


Gourmand Cookbook Award är en jättestor, internationell tävling för kokböcker. Grand Final är i Paris framåt vårkanten, under Paris Cookbook Fair, då hela världens kokboksförfattare, -formgivare, -fotografer och förläggare samlas och alla kokböcker även ställs ut. Malou och jag var där förra året och tillbringade en hel dag med bläddra i kokböcker från hela världen, producerade under 2009. Vi kunde då konstatera att de snyggaste och bästa kokböckerna kom från Sverige. Faktiskt. Vi ligger låååååååångt framme både när det gäller innehåll och design. Eller förresten - vi hittade en favorit från Ljubljana också...! I år bär det kanske av till Paris igen i mars, eftersom vi just fått veta att två av våra böcker utsetts till vinnare i Sverige inom varsin kategori, och därmed puffas vidare för att tävla mot alla andra länders vinnare inom samma kategorier. Vinner man så blir man firad och hyllad och prisad och får titeln "Best in the world". Inte dåligt!

För bästa svenska bok inom kategorin "Single subject":


För bästa svenska omslag:


11 dec. 2010

Finska dofter


Nu ska jag skriva om något så osexigt som rågmalt. Av rågmalt kan man faktiskt göra mycket kul. Öl, till exempel. Eller en slags klibbig, svart gröt kallad Memma som man äter till påsk i Finland. Men man kan också använda rågmalt till att baka bröd med. Man får då ett mörkt, mustigt och lite sötare bröd, lite mer som danskt rågbröd - beroende på vad man blandar i mer förstås. Rågmalt är mältad råg, det vill säga rågkärnor som lagts i vatten och låtits gro under kontrollerade former, för att sedan torkas. Mältningen aktiverar de stärkelsenedbrytande enzynerma, vilket gör att brödet jäser bättre, smakar fylligt och sött och blir mörkare.

Jag upptäckte rågmalten för sådär en 15 år sedan, då jag fick ett recept på finskt maltbröd av en jobbarkompis. Jag tyckte att det där brödet, som innehöll grovt malen rågmalt, var jättegott och bakade det ofta, men det var någonting som var konstigt med det. När man hade ätit av det några dagar luktade man curry! Oacceptabelt. Så jag slutade baka brödet med rågmalt, glömde bort både receptet och själva rågmalten ända till häromdagen då jag besökte hemmabagaren Mats i Bromma som byggt en egen bakugn i källaren på gamla dagar. Han bakade med rågmalt. Och jag fick blodad tand igen. Var det verkligen rågmalten som gjorde att det stod en air av curry runt såväl mig som L under en period på 90-talet? Och gick det fortfarande att få tag på rågmalt i Hötorgshallen, som det gjorde förr? Iväg till Hötorgshallen. Jorå, hittade rågmalt (fanns både mald och grov numera, en utveckling). Hem, fram med det gamla receptet, baka baka. Nu har vi ätit av brödet i en veckas tid och kan konstatera - ingen av oss luktar det minsta curry under armarna. Och brödet - det är godare än någonsin, för nu proppade jag förstås i massor av frön och grova grejer vilket gjorde det ännu saftigare.

Nu återstår bara frågan - vad var det egentligen som gjorde att vi båda två under en period av vårt liv plötsligt svettades curry....?

Nåja, här är i alla fall recept på brödet:

Finskt rågmaltbröd
2 st
1 liter filmjölk
1 1/2 paket jäst
1 1/2 msk salt
1 1/2 dl sirap
1 dl linfrön
2 dl solrosfrön
3 dl mald rågmalt
6 dl grovt rågmjöl
6 dl vetemjöl special

1 dl sesamfrön till formarna

Rör ut jästen i lite av filmjölken. tillsätt resten av filmjölken, salt och sirap. Rör ihop. Tillsätt frön, rågmalt och mjöl och arbeta degen minst 15 minuter i maskin. Smörj två avlånga formar och bröa dem med sesamfrön. Fördela degen i formarna, strö sesamfrön på toppen och låt jäsa i ca 1 1/2 timme. Värm ugnen till 175°. Grädda i 1 timme och 15 minuter. Låt vila inlindat i handduk till nästa dag. Njut i tunna skivor.

1 dec. 2010

Byt choklad!

Foto: Roland Persson

Choklad. Jag är nästan löjligt beroende av choklad. Men jag känner att jag har blivit lite snobbig. Åtminstone tillfälligt. Så här:

Choklad är gott. Och visst kan det vara trevligt med en massproducerad chokladask à la Aladdin på gottebordet till jul - för då kan man ju äta så många, det kostar ju inte så mycket och det finns ju så många i den där asken. Jag äter också av dem, när de finns. Kan inte låta bli. Men när man som jag idag besöker en äkta chokladmakerska som gör fantastiska, ja rentav himmelska chokladpraliner för hand, då får man nya perspektiv. Anicka äger och driver den lilla chokladbutiken och "fabriken" Handgjort, strax söder om stan. Hon tänker ut smakkombinationer, hon tempererar choklad och hon formar, dekorerar och skapar de mest ljuvliga chokladpraliner. Med fikon och lagerblad. Hallon- och balsamico. Saltlakrits och passionsfrukt. Till exempel. Vilken som helst av dessa knockar hela Aladdin-asken ner i sockorna, smakmässigt! Och kvalitetsmässigt. Så jag har ett förslag - skippa slentrianchokladen i år. Köp lite riktig choklad istället, och njut av varje bit. Hos Anicka på Handgjort, t ex. Eller Lux på Lilla Essingen. Eller hos någon av alla andra fantastiska chocolaterier som faktiskt finns i Sverige. Jo, det är klart. En finpralin kostar ca 10 kr. Du får inte många om du inte vill lägga ut mer pengar än för en Marabou-ask. Men du får godare! Och snyggare! Och bättre! Och så gynnar du någon som vigt sitt liv åt att skapa njutning åt till exempel dig.

Praliner från Handgjort (som vi fick till kaffet hos Anicka idag).

Den fantastiska chokladmakerskan själv, Anicka Larsson.
F ö silvermedaljör i tävlingen Årets Konditor 2010.