Byt choklad!

Foto: Roland Persson

Choklad. Jag är nästan löjligt beroende av choklad. Men jag känner att jag har blivit lite snobbig. Åtminstone tillfälligt. Så här:

Choklad är gott. Och visst kan det vara trevligt med en massproducerad chokladask à la Aladdin på gottebordet till jul - för då kan man ju äta så många, det kostar ju inte så mycket och det finns ju så många i den där asken. Jag äter också av dem, när de finns. Kan inte låta bli. Men när man som jag idag besöker en äkta chokladmakerska som gör fantastiska, ja rentav himmelska chokladpraliner för hand, då får man nya perspektiv. Anicka äger och driver den lilla chokladbutiken och "fabriken" Handgjort, strax söder om stan. Hon tänker ut smakkombinationer, hon tempererar choklad och hon formar, dekorerar och skapar de mest ljuvliga chokladpraliner. Med fikon och lagerblad. Hallon- och balsamico. Saltlakrits och passionsfrukt. Till exempel. Vilken som helst av dessa knockar hela Aladdin-asken ner i sockorna, smakmässigt! Och kvalitetsmässigt. Så jag har ett förslag - skippa slentrianchokladen i år. Köp lite riktig choklad istället, och njut av varje bit. Hos Anicka på Handgjort, t ex. Eller Lux på Lilla Essingen. Eller hos någon av alla andra fantastiska chocolaterier som faktiskt finns i Sverige. Jo, det är klart. En finpralin kostar ca 10 kr. Du får inte många om du inte vill lägga ut mer pengar än för en Marabou-ask. Men du får godare! Och snyggare! Och bättre! Och så gynnar du någon som vigt sitt liv åt att skapa njutning åt till exempel dig.

Praliner från Handgjort (som vi fick till kaffet hos Anicka idag).

Den fantastiska chokladmakerskan själv, Anicka Larsson.
F ö silvermedaljör i tävlingen Årets Konditor 2010.

Bästa på länge

Jag var och hälsade på Roy Fares häromdagen, Årets Konditor 2010. Han visade mig Stadsmissionens julkampanj som nu sitter som stortavlor i tunnelbanan. Roy har bakat motiven i pepparkaka. Har ni sett nåt så bra på länge? Från Stadsmissionen hemsida:

Ända sedan 1800-talet har vi bakat pepparkakor kring jul. En annan gammal jultradition är att tusentals människor firar jul i hemlöshet varje år. För dem kan en natt i kylan eller att vakna upp i en trappuppgång vara lika mycket tradition som Kalle Anka, glögg och julklappsrim är för andra. Stockholms Stadsmission arbetar dag och natt, året om, för att bryta den jultraditionen.

Genom att ge en gåva hjälper du oss att förändra situationen för människor som lever utanför gemenskapen.

Tårtkalas

Brakförkyld, är ordet för vad jag har varit den senaste veckan. Sådär att jag känt mig som Prosit i Snövit, ständigt nysande med röd näsa. Det var därför i ett lätt bomullstöcken jag tillsammans med Malou var på Chokladfestivalen på Nordiska Museet igår och tittade på alla fantastiska chokladkreationer från när och fjärran, samt nyfiket höll koll på de fem finalisterna som stod mitt i festivalen och tävlade. Vilken nervpress! Imponerande.



Per Olsson från PO Choklad på Heleneborgsgatan vann själv för sju år sedan, och igår var hans anställda Roy Fares en av de fem. "Jag är skitnervös!" sa Per när vi sprang på honom i vimlet. "Vi har övat fem timmar om dagen den senaste tiden! Men det behövs ju bara att någon av de andra gör nåt som är lite godare!" Men det var det ingen som gjorde. Fem timmars slit om dagen resulterade i titeln Årets Konditor!

Malou och jag fick provsmaka alla tävlingstårtor uppe på pressläktaren. Konstverk! Både till utseende och smak. Helt fantastiska. Galet goda. Bådas vår favorit var faktiskt Roy Fares tårta, med pistaschbottnar, persikokompott, pistasch- och vaniljtryffel, karamelliserade pistaschnötter och mörk chokladbavaroise. Ni fattar? Vinnartårtan är vid gaffelns spets nedan. Och sedan dess skapare.




Nästa år är det 10-årsjubileum för Chokladfestivalen, berättade Tony Olsson, en av de två festivalgeneralerna. "Då måste vi hitta på nåt riktigt hejdundrande!"

Man kan ju inte gå ifrån Chokladfestivalen utan choklad, så jag köpte en rolig sort jag hittade:


Det är en handgjord choklad där bönorna fermenteras och torkas i Dominikanska Republiken där de växer. Sen tar den svenska chokladproducenten Quinto hem dem och rostar de oskalade bönorna och tillsätter svenskt betsocker. Barras heter den här kakan, vilket är dominikanernas namn på choklad. Den smakar väldigt speciellt. Lite som när man gör hemgjord varm choklad av kakao och socker, och sen inte kan hålla sig utan slevar i sig allt innan man hällt på mjölken....

Vickans tårta

Häromdagen provade jag Victoria och Daniels bröllopstårta. Ja, alltså inte deras. Men en likadan, bakad av samma hand, nämligen Årets Konditor 2009 Conrad Tyrsén. Conrad berättade att tårtan fraktades under vad polisen själva benämnde som veckans viktigaste poliseskort från bageriet till slottet. Typ 9 motorcyklar, 5 polisbilar osv. För en tårta. Men så var den också ovanligt god. Både skumpa och grappa i. Och smultron. Träffade också fyra av de fem finalisterna till 2010 års version av Årets Konditor. Glada, trevliga, förväntansfulla. Nervösa? Förmodligen. Finalen går av stapeln under Chokladfestivalen den 15 oktober, då de under 5 timmar inför publik ska knåpa ihop två tårtor, en klassisk bakelse i nytappning samt ett hemligt bakverk som de själva inte vet något om förrän kvällen innan tävlingen. Nervpressande. Vem som helst får komma och se dem svettas.