Whoopie!

Halva helgen och hela gårdagen befann jag mig i ett sockermoln. Ett kletigt men roligt sockermoln vars ursprungstradition är ungefär 100 år gammal. Jag tillverkade whoopie pies, till en kommande bok. Och Malou fotade dem. Vi bakade och blandade och rörde och pillade och dekorerade och fotade, allt på samma gång, och till slut hade vi gjort ett helt litet samhälle av sockersöta whoopie pies i olika smaker, fyllningar och kantdekorationer.

De är ju för bedårande dessa amerikanska bakverk, vars namn sägs ha uppkommit då amishkvinnorna i 1920-talet USA uppfann dem tack vare överbliven kakdeg som inte fick gå till spillo. De små bakbverken smusslade de sedan ner i sin jordbrukande karlars och skolgående barnens lunchlådor, som, när de framåt lunchtid upptäckte överraskningen, blev så glada att de utbrast ”Whoopie!”. Unisont, får man förmoda. Och med eftertryck. 

Härligt på kontoret

Idag kom två trevliga killar från Aftonbladets bilaga "Härligt hemma" och gjorde hemma hos-besök här hos mig på jobbet. Härligt-på-kontoret, typ. Med anledning av nya Saltå-boken, så jag bakade Äppelkaka med pinjenötter och Sesampaddor med grillade grönsaker och gjorde Äppel- och kanelmust. Sen drog vi ut i Vasaparken, hittade en mur som jag kunde täcka med filt och låtsas sitta och myspicknicka på i höststormen. Blev nog bra, resultatet kommer den 29 oktober. Recept på den goda, goda kakan (som jag kommer att äta upp helt själv till lunch om jag inte förpackar den genast i dubbla påsar med hård knut) kommer nedan.

Ps. Ser just att om man kollar in boken på Bokus så har de parat ihop den med en bok de tycker passar bra ihop med min och gjort ett paketpris. Och så har de valt Leif Mannerströms julkokobok! Förbryllande.  

Äppelkaka med pinjenötter

8 bitar

125 g smör

1 1/2 dl rårörsocker

2 ägg

2 tsk stött kardemumma

2 1/2 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

2 msk naturell yoghurt

Fyllning

2-3 syrliga äpplen

3 msk råsocker

1 tsk mald kanel

1 msk kanel

2 msk pinjenötter

Sätt ugnen på 200°. Smörj och bröa en form, ca 20 cm i diameter, gärna med löstagbar kant.  Vispa ihop smör och socker. Vispa ner äggen, ett i taget och tillsätt kardemumma. Blanda mjöl och bakpulver i en separat bunke och rör försiktigt ner det. Rör ner yoghurten och häll smeten i formen.

Fyllning

Skala och skär äpplena i klyftor och strö över råsocker och kanel. Lägg äppelklyftorna i ett fint mönster över smeten. Strö över pinjenötter och grädda i 35-40 minuter. 

Ta ut kakan och låt den svalna.

Bästa kanelbullarna

Nu kanske du inte tror mig. Men de bästa kanelbullarna bakar du med morötter. Och det blir INTE sådär nyttigt och tråkigt som man kan tycka att det blir när man försöker fibra till det som är gott. Nej, de blir bara saftigare. Jag lovar. Prova får du se. Och har du inget dinkelmjöl, tar du vetemjöl. 

Kanelbullar med dinkel och morötter

30-40 st

150 g smör

5 dl mjölk

50 g jäst

1½ dl vit sirap

½ tsk salt

2 tsk nystötta kardemummakärnor

2 mellanstora morötter, ca 200 g

15-16 dl dinkelsikt

Fyllning:

100 g smör,

1 dl florsocker

1 msk vaniljsocker

½ dl kanel

Topping:

1 ägg

100 g hackad mandel

Pärlsocker

Smält smöret och tillsätt mjölken. Värm till fingervärme. Smula jästen i en bunke, och häll på lite av smörmjölken. Tillsätt resten när jästen löst sig. Riv morötterna fint. Tillsätt sirap, salt, stött kardemumma, rivna morötter och mjöl i bunken och arbeta ihop till en smidig deg. Låt jäsa ca 40 minuter. Rör samman smör, florsocker, vaniljsocker och kanel och ställ åt sidan. Ta upp degen på bakbordet och dela den i två delar. Kavla varje del till en rektangel och bred på fyllningen. Rulla ihop från kortsidan till en rulle. Dela varje rulle i 15-20 bitar. Lägg bitarna i bullformar eller på plåt med bakplåtspapper. Låt jäsa i ca 40 minuter. Sätt ugnen på 250°. Pensla bullarna med uppvispat ägg, och strö över grovhackad mandel och pärlsocker. Grädda bullarna i 8 minuter tills de är vackert gyllenbruna.

Julstämning

Jag vet inte vem som är mest stolt, Ebba eller jag. Men nu är i alla fall boken Ebbas julstök ute i butikerna för vem som helst att kasta sig över och ge bort som julklapp till lämplig mottagare. Förslagsvis i åldern 9-15 år. Eller att ge bort före jul, kanske, för boken är nämligen upplagd som en enda lång nedräkning. Från första advent till julafton och tips på vad man kan hitta på däremellan. Ha adventskalas. Göra islyktor. Sy julstrumpa. Koka kola och göra gelégodis. Baka bröd. Rulla köttbullar. Pyssla ihop egna julkort. Göra adventskalender. Skryta med att man vet varför det heter pepparkakor när det inte är någon peppar i. Baka pepparkakshus. Osv. Allt det berättar Ebba i boken. Och själv spricker jag lite stillsamt av stolthet över min vackra dotter ...! Foto: Ulrika Pousette. Form: Malou Holm.

(Ur boken. Klicka för större bild)

Riktig nyponsoppa

Har du provat nyponsoppa? Och så menar jag inte sån där sötjolmig historia som finns på Ica och Coop, utan riktig nyponsoppa, gjord på riktiga nypon, plockade på riktiga nyponbuskar? Det är nämligen en helt annan sak. Riktig nyponsoppa smakar mjukt, sötsträvt och absolut vrålgott tillsammans med en klick grädde och några rostade mandlar. En riktig C-vitaminbomb, dessutom. Ut och plocka nypon, gott folk! Det är nu de finns. Sen lagar du nyponsoppa enligt det här receptet som kommer från makens farmor Barbro, på sin tid världsbäst på att ta tillvara naturens resurser.

Hemplockad nyponsoppa

Plocka brinnande röda nypon en vacker dag och snoppa dem. Skölj dem noga och koka dem i en halvtimme i vatten som täcker nyponen och lite till. Kör nyponen i mixer till nyponpasta. Passera moset med träslev i sil så att fröna skiljs bort. Frys in den tjocka pastan i små burkar som rymmer ca 2 dl. Till en sats soppa tar du sedan en burk nyponpasta (2 dl) och 6 dl vatten och låter detta få ett snabbt uppkok (så att inte alla C-vitaminer försvinner). Därefter tillsätter du 1/2 dl socker och reder av med 1 msk potatismjöl utrört i lite vatten. Smaka av. Tillsätt mer socker vid behov. Njut med en klick grädde och flagad, rostad mandel.

Foto: Malou Holm

Strössel

Jag har en hang-up just nu. Eller - det har jag egentligen alltid. Jag är så sjukt tokig i frön och nötter nämligen, fast periodvis glömmer jag bort det lite. Just nu är jag dock inne i en strössel-period, där strössel betyder blandningar av frön och nötter som man strör över till exempel sallad. Man kan köpa färdiga fröblandningar, av t ex Renée Voltair eller Risenta, men det är helt onödigt och galet dyrt. Strössel gör man själv - det blir bäst på alla sätt. Då kan slösa också. Här är några varianter (alla frön rostas först i het stekpanna, går jättefort).

Sesamfrön/solrosfrön/hackade hasselnötter/flingsalt/chilipeppar/rivet citronskal.
Pumpakärnor/solrosfrön/grovt mald svartpeppar/flingsalt.
Pinjenötter/sesamfrön/hackad färsk rosmarin/svartpeppar/flingsalt.

Gör en rejäl sats, spara på burk och strössla på, när andan faller på. Tips! Små, goda tomater, avokado, babyspenat, olivolja och strössel. Gudagott.

Jakten på skorpan

Mitt emellan Pisa och Florens, uppe på en kulle, ligger en liten, liten by som heter Lajatico. I min bok är det den vackraste platsen på jorden. Lajatico omges av djupa dalar, böljande fält, slingriga små vägar där italienarna kör som biltjuvar, stenmurar, grindar bakom vilka det döljer sig stenslott och gamla kloster, olivlundar, lagerbladshäckar, rosmarinbuskar och träd vars inneboende cikador aldrig slutar spela om kvällarna. Över allt badar ett magiskt ljus om fungerar som pausknapp, hur mycket man än hade i huvudet när man kom dit.
Lajatico, som är en typisk liten italiensk stad med stenhus, ett lite torg, en kyrka, en stor brun, ett klocktorn osv, är egentligen bara känt för en enda sak - stadens son heter Andrea Bocelli, den blinda, världskända tenoren, som också kommer tillbaka till byn titt som tätt för att ge konserter. Vi brukar åka till Lajatico om somrarna. Bo strax utanför (typ två minuter) på en annan kulle, och göra ingenting. Handla salsiccia, tomater och pecorino i den lokala, minimala Coop-butiken, bada i poolen som ligger på kanten av kullen med utsikt över landskapet (se ovan), åka på utflykt till Volterra som är den närmaste staden, äta citronsorbet och pistaschglass och dricka ganska surt vin som hyresvärden gjort själv och gärna bjuder på. Ni vet, sånt man gör när man inte har en deadline i sikte.

Sist vi var där klev jag en dag in i det pyttelilla lokala bageriet och fick syn på en påse med mandelskorpor. Jag älskar italienska mandelskorpor, och de här var extra stora. Det rymdes kanske 12 st i den prassliga påsen som den stadiga bagarinnan ville ha 10 euro för. Fick hon så klart, även om jag kanske tyckte att det var lite dyrt. Tills jag hade smakat. Här hade vi den perfekta mandelskorpan. Knaprig och seg på en gång. Söt och kryddig. Fyllig och med ett litet stänk av lakrits och citrus. Gudomlig. Värd varje cent. Sedan dess söker jag maniskt efter receptet på den perfekta mandelskorpan. Jag frågar alla jag känner som kanske kan ha lite extra bra information. Jag vet inte hur många gånger jag experimenterat med ingredienserna mandel, mjöl, ägg och socker. Ibland med citronskal. Ibland med anis. ibland med Ouzu, ibland med pastis. Ibland med smör, ibland med olja, ibland helt utan fett. Ibland med mald mandel, ibland hälften hälften. Hittills har jag bara nått halvvägs.

Jag vet. Varför frågar jag inte bara den stadiga bagarinnan som gjorde originalet nästa gång jag är där? Suck. Jag ska. Måste bara gå en kurs i italienska först. Här är i alla fall ett recept som är helt ok. Men långt ifrån fulländat.

Mandelbiscotti

2 ägg
2 dl socker
200 g sötmandel
4 dl vetemjöl
1/2 tsk bakpulver
25 g smör
2 msk Ouzu
2 tsk stött anis

Sätt ugnen på 200°. Skålla och skala hälften av mandeln, och mal den i en mandelkvarn. Rosta och hacka resten av mandeln grovt. Rör ägg och socker pösigt. Blanda i mald mandel, smör och vetemjöl blandat med bakpulver. Tillsätt anisspriten och den stötta anisen. Blanda till sist i de rostade, hackade mandlarna. Knåda ihop till en kladdig deg och forma den till tre längder som läggs på plåt med bakplåtspapper. Grädda 20 minuter. Ta ut dem, sänk ugnsvärmen till 100° och låt längderna svalna en aning. Skär sedan sneda skorpor och lägg dem med snittytan uppåt på plåten. Torka skorporna i 1 timme.

Fredagsburgare, anyone?

Vanliga, slabbiga hamburgare är ju gott. Men i bland tröttnar man, och vill göra variant. Som en fransk med chevré. Kanske italiensk basilika och ädelost. Eller indisk med mango chutney och pitabröd. Själv är jag stor fan av den grekiska med lammfärs, aubergine och fetaostkräm, som på bilden. Alla de här fyra, med mina recept, kan man skåda i Femina som kom i lådan idag, galant plåtade av Ulle Pousette!

Jag picklar

Den som är det allra minsta förtjust i inlagd gurka och pickles bör genast bege sig ut i grönsakslandet eller till torget och samla på sig grönsaker i stora lass. Det är nu det ska ske! Västeråsgurkorna ligger i stora, generösa högar hos grönsakshandlarna, morötterna nästan spränger sig upp ur jorden och till och med mina tomater börjar visa vilken färg de har tänkt bli när de blir stora. Själv har jag picklat idag. Lagt in squash tillsammans med chili och lök, gjort saltgurka med dill och senapsfrö och så jättestora burkar med pickles där alla möjliga grönsaker får vara med. Tomater har jag också lagt in, små vackra cocktailtomater som jag prickat hål i och lagt i i lag. Allt detta är galet gott till grillat, både kött och fisk. Eller till söndagssteken. Eller på mackan med hummus. Eller rostbiff. Gott.

Inlagda cocktailtomater med örter
1 burk

500 g cocktailtomater
1 dl vitvinsvinäger
3 dl vatten
2 tsk salt
2 1/2 dl strösocker
1 tsk hel svartpeppar
ett par kvistar färsk basilika
ett par kvistar färsk rosmarin
2 lagerblad

Nagga tomaterna lätt med en tandpetare. Lägg dem i en ren glasburk. Koka upp ingredienserna till lagen och låt koka i 5 minuter. Häll den heta lagen över tomaterna å att de täcks. Sätt på lock och låt svalna. Ställ svalt att dra i en vecka. Håller i kylskåp i ett par månader.

Fiskögonmarmelad

Vita vinbär. Så snygga! Röda också, för all del, men de vita blir jag lite lyckligare av. Fast om man tittar nära på dem, ett och ett, så ser de lite ut som fiskögon. Särskilt om man gör marmelad på dem, vilket jag gjorde nyss. Fiskögonmarmelad. Fast godare.

Jag har både röda och vita vinbär i min trädgård. Båda är jättegoda, de vita en aning sötare än de röda. Läste någonstans att de vita är samma sort som de röda, fast utan färgämne. Kanske var det det därför saften på vita vinbär som jag gjorde här om dagen blev ljust röd?

Vit vinbärssaft med kardemumma

7 1/2 dl vatten
1 1/2 kg vita vinbär
1 skivad citron
10 gröna kardemummakapslar
6 dl socker/liter avrunnen saft
1 1/2 krm natriumbensoat

Koka upp vattnet. Lägg i vinbär (de behöver inte repas), den skivade citronen och kardemummakapslarna. Koka upp och låt koka under lock i ca 20 minuter. Häll massan i silduk och låt rinna av i 30 minuter. Mät saften och koka upp den igen i en ren kastrull. Tillsätt socker, koka upp och lyft från plattan. Skumma väl. Rör ut natriumbensoat i lite av saften och rör ner den i saften. Fyll på flaskor och förslut. Förvara kallt.

Regndans

Att göra böcker på temat sommarmat i trädgården eller kräftskiva eller så, och planera utomhusplåtningar är nervpressande. Åtminstone när man bor i ett oberäkneligt land som Sverige. Man bokar upp fotografen och engagerar trädgårdsinnehavaren (i mitt fall trädgårdsgurukompis Anna, förstås) och man bakar och lagar mat i flera dagar. Sen håller man tummarna. Aldrig har man så bra koll på samtliga vädersajter samtidigt. Man jämför dem timme för timme och väljer förstås att tro på den som visar bäst prognos. Och aldrig är man så fokuserad på ljusglimtar i fjärran på himlen. "Rör sig inte molnen lite mer åt väst nu? Och titta - en blått hål!" Ibland har man tur. Andra dagar inte. Två gånger den här veckan utsattes jag för väderpressen. Först sommarmat-i-trädgården-plåtning för nästa Saltå Kvarn-bok. Sen kräftskiva. Båda dagarna katastrof. Saltå-plåtningen skulle ske i Annas fina trädgård, och det fullkomligt spöregnade. Missmodiga hängde vi i Annas kök någon timme, kollade maniskt vädersajterna, insåg att det fanns hopp om sol framåt kvällen varpå vi splittrades och återförenades i skymningen. Och se! Regnet upphörde! Solen kom! Och Wolfgang hittade massor av fantastiska ställen att arrangera bullar, mattallrikar och tårtor på! Och som om inte det var nog - regn- och kvällsljuset gjorde att färgerna blev ännu finare än vanligt! "Vi ska alltid plåta i solnedgång!" jublade Malou och jag. Och jag var förstås innerligt tacksam över att slippa baka och laga upp allting en gång till ....

Annas fina hus.

Anna själv.

Fotograf med tårta.
(Se recept nedan, smakprov inför nästa bok).

Spaghettiplåtning i rabatten.

Bakom kulisserna. Bokstavligen.

Flädertårta på marängbotten
8-10 bitar

2 färdiga marängbottnar

Fläderkräm:
3 ägg
2 dl socker
3 msk outspädd fläderblomssaft
1 msk färskpressad citronsaft
100 g smör

Fyllning:
250 g jordgubbar
5 dl vispgrädde
500 g färska vinbär

Fläderkräm:
Blanda ägg, socker, citronsaft och fläderblomssaft i en kastrull. Värm på medelvärme under omrörning tills blandningen tjocknar och första bubblan syns. Lyft kastrullen från värme och vispa i smöret, lite i taget. Låt krämen kallna.

Montering:
Lägg en marängbotten på ett tårtfat. Vispa grädden. Blanda hälften av grädden med fläderkrämen och bred blandningen öve marängbottnen. Skiva jordgubbarna och lägg på dem. Lägg på nästa marängbotten och bred ut resten av grädden. Dekorera med vinbär. Bör ätas genast.

Två dagar senare var det dags igen. Kräftskiva. Utomhus förstås. Det regnade. Hela dagen. Även denna gång var det Wolfgang som skulle göra underverk, och när han kom dansade vi en inre regndans, bad till regngudarna och såg så bedjande vi kunde på molnen på himlen. Det hjälpte. Himlen sprack upp, gästerna kunde vimla i kvällssolen och bilderna - ja, de blev fantastiska som vanligt. Hela resultatet kan skådas i Femina vid den här tiden nästa år. Här - en försmak.

Foto: Wolfgang Kleinschmidt

Naturens under

Det regnar idag. Hopplöst mycket. Och vi som skulle plåta 10 sommarbilder i Annas trädgård i Sollentuna., jag, Wolfgang och Malou. Vi fick ge upp, för att istället satsa på regn-upphör vid 17-tiden. Så då fick jag plötsligt en massa timmar över mitt på dagen och kunde åka iväg och plocka mangold, vilket jag annars skulle gjort efter dagens plåtning. Det enda ställe jag vet som man kan göra det på i Stockholmstrakten är Ulriksdals Trädgårdar. Där kan man förresten plocka MASSOR av goda grönsaker - nu är det som mest och bäst! Fast av någon konstig anledning regnar det alltid när jag är där. Eller så råkar jag gå i vägen för alla oberäkneliga vattenspridare de har överallt på frilandet. Jag kommer hur som helst alltid därifrån med blöta kläder. Idag: spöregn. Men jag behövde den där mangolden, så utan paraply kastade jag mig ut på odlingarna och plockade. Gula, knallrosa, oranga, röda vackra, vackra mangoldskapelser. Jag: droppande vrida-ur-blöt, men glad. Mangolden: God och snygg. Måste vara ett av naturens mest lyckade konstverk. På onsdag ska de bli gratinerade, som tillbehör till kräftorna. Mums.

Gratinerad mangold
4 portioner

20 mangoldstjälkar
4 msk smör
4 msk mjöl
8 dl mjölk
salt
vitpeppar
1 1/2 dl riven parmesanost

Skär av bladen och förväll och frys in dem. koka stjälkarna i lätt saltat vatten i ett par minuter. Lägg dem på ett ugnsfast fat. Smält smöret och vispa ner mjölet. Späd med mjölk, lite i taget, och vispa till en vit sås. Smaka av med salt och peppar och tillsätt den rivna osten. Häll såsen över mangoldstjälkarna och gratinera i 225° tills ostsåsen fått lite färg, ca 5 minuter.

Skåpmat eller ej?

Jag vet inte om så många gör det nu för tiden. Syr små påsar och stoppar lavendelblommor i dem. Att placera mellan lakanen i linneskåpet. Det kanske var mest förr. Däremot är det många som tror att lavendel bara är en god tvåldoft, eller en fin blomma som funkar bra att torka. Trodde det själv till för bara ett par år sedan, då jag plötsligt fick för mig att baka lavendelskorpor. Och det var väl gott. Sådär. Fick dock äta upp alla själv, för familjemedlemmarna var rätt så tveksamma. "Kan du inte göra utan lavendel nästa gång...?" Jag vet inte varför jag fortsatte ändå. Jag var ju själv inte överförtjust. Men jag stoppade lavendelblommor i brödet. Gjorde chokladtryfflar med lavendel. Blandade lavendel i jordgubbssylten. Det uppskattades fortfarande inte av familjen. Men själv blev jag mer och mer lavendelberoende. Och nu är jag fast. Kanske beror det på att det smakar och doftar sommar. Fransk riviera, böljande blomsterfält, en torr doft av värme. Inget är som sommaren. Kombinationen choklad och lavendel är extra oemotståndlig.

Sedan förra året har lavendelsockret tronat på min hylla. Så länge behöver blommorna inte ligga för att sockret ska dra åt sig smak, men jag har inte hjärta att ta bort dem. Tycker att det ser fint ut. Fast nu funderar jag starkt på att använda sockret, kanske till en lavendelpannacotta. Och då blir det nog godast om den får vara lent och milt lavendelsmakande, utan irriterande frön på tunga. Kanske får jag äta alla pannacottor själv. Vad tjock jag ska bli.


Lavendelsocker

3 dl strösocker
1/2 dl lavendelblommor

Varva blommor och socker i en burk. Förslut och låt stå i minst 3 veckor. Sila bort blommorna eller behåll dem i. Strö sockret över yoghurten, i teet, över glassen eller byt ut det vanliga strösockret i vilket bakverk som helst mot lavendelsocker.

Miauuu

Huset snett emot oss såldes för några månader sedan. Det var bra, för det gamla huset var i skriande behov av renovering, vilket förra ägaren inte verkade bry sig ett skvatt om. De nya ägarna däremot, har inte flyttat in utan istället dragit igång Stora Renoveringsprojektet. Container efter container har under de senaste veckorna fyllts och fraktats bort, nya fönster har satts in, helt ny tillbyggnad har uppstått, det har målats om och bytts panel. Full aktivitet. Inte så att ägarna gör något själva, utan de gör som så många andra numera - hyr in billig arbetskraft från annat land (nummerplåtarna på bilarna utanför huset skvallrar). Säger ingenting om det. Alls. Man gör som man vill. Ett litet smolk dock. Den inhyrda arbetskraften har helt annat fokus än vi kringboende grannar. Vi: Äntligen sommar, lugn och ro, fika, sova en skvätt i solstolen, äta middag på altanen när solen går ner. Inhyrd arbetskraft: Jobba, jobba, jobba, från soluppgång till solnedgång, vardag som helg. Som utpustande granne som just har fått semester blir man aningen frustrerad. Men vi har bitit ihop. Ätit middag med sågklingan. Frukost med slipmaskinen. Lunch med hammaren. Fast idag brast det för L. Fredag kväll, klockan 20. Sista jobbdetaljen hade just avklarats, semestern hade just officiellt inletts. Kattfisken, inhandlad i Göteborgs heliga Feskekörka och infryst i väntan på bra tillfälle, hade äntligen grillats, färskpotatisen kokats, familjen samlad kring bordet på altanen. Den inhyrda arbetskraften från annat land hade för en gångs skull lämnat bygget tidigt. Då, just som lugnet lagt sig och första sippen på vinet tagits, bestämmer sig grannen mitt emot, som håller på att lägga marktegel, för att dra igång sin klyvmaskin. Två tuggor, sen är L där. Inte så balanserad som kanske hade varit önskvärt, utan lite mer ... förbannad. Det avlöpte sådär. Tog väl en kvart. Inte mycket sympati från grannen med klyvmaskinen som fick ta all uppdämd frustration från alla tidigare frukostar, luncher och middagar. Men tyst blev det. Och fisken blev god.



Grillad kattfisk
4 portioner

750 g kattfisk
1 dl olivolja
1 citron, skal och saft
1 tsk havssalt svartpeppar

Till grillning:
2 fint skivade citroner

Blanda ihop olivolja, saft och skal från citron, salt och svartpeppar i en plastpåse och marinera fisken däri i ca 1 timme. Skiva citronerna fint. Ta fram ett halster, lägg ut citroner på gallret och lägg fisken ovanpå. Täck fisken med skivade citroner och lägg ihop gallret. Grilla ca 4 minuter på varje sida. Smart sätt, eftersom fisken inte fastnar på gallret och citronerna ger god smak. Servera med färskpotatis, en god (kall) sås och lite snabbfrästa sockerärter och rödlök.

Likörens triumf

Likör är inte min grej. Har aldrig varit. För slibbigt, sött, läbbigt. Konstigt nog, eftersom jag i övrigt är rätt så förtjust i söta saker. När det gäller sprit är jag dock mer för whisky, grappa, rom, konjak. Ända tills jag plötsligt en dag för ett par veckor sedan inför kokboksprojekt gjorde egen jordgubbslikör. Inte svårt alls, du blandar bara vodka, jordgubbar och socker, fyller på flaska och låter stå i två-tre veckor. Kanske vänder på flaskan då och då. Sen silar du, och vips! Vackert röd jordgubbslikör att hälla på flaska och - tänkte jag, eftersom jag inte tycker om likör - ge bort i present. Idag bestämde jag att den var färdig, min likör. Jag silade och fyllde den på flaskor. Men när mina tre utvalda flaskor var fulla hade jag fortfarande en skvätt kvar i burken. Vad skulle jag göra med den nu då? Jag smuttade. God, för att vara likör. Fick idé. Fyllde drinkglas med is, hällde i likören och fyllde på med sodavatten. Slurp. Slut.

Jag ger nog inte bort alla tre flaskorna i alla fall.



Jordgubbsdrinken
1 glas

4 cl jordgubbslikör
2 dl krossad is
1 1/2 dl sodavatten

Fyll glaset med is. Häll i jordgubbslikör och fyll upp med sodavatten. Trä några skurna jordgubbar på drinkpinne och stick ner så ser det extra festligt ut. Har du ingen jordgubbslikör? Börja då istället med att lägga några jordgubbar i botten på glaset och häll i 1 msk sockerlag och 4 cl vodka. Mosa ihop, fyll på med is och sodavatten och rör om. Blir lite grumligare, men god.

Iskallt

Jag gillar soppa. Jättemycket. Gör soppa minst en gång i veckan. Sommartid är det dock knepigare att få vissa medlemmar av familjen att tycka att det är ok med soppa. Särskilt när det, som idag, är 30-35 grader varmt ute och ännu varmare inne. Då får man göra en kall soppa, om man prompt ska ha sopppa. "Inte Gazpacho!" säger den enda för närvarande hemmavarande familjemedlemmen Ebba. Gazpacho som är så gott, säger jag, men gör inte det. Istället gör jag kall tomatsoppa, med melon. Ovanligt gott, faktiskt. Hemmavarande familjemedlems omdöme: "Mamma. Jag är inte så förtjust i kall soppa. Men det här var i alla fall den godaste kalla soppan jag ätit. Jag har ätit två. Den förra var Gazpacho."

Kall tomatsoppa
2 portioner

2 jättestora tomater
3 klyftor Galiamelon
20 stora basilikablad
skal och saft av 1 citron
saft av 1 lime
1 msk olivolja
salt
svartpeppar
is

Skär tomater och melon i bitar. Lägg i skål tillsammans med basilika, citronskal och -saft, limesaft och olivolja och mixa. Smaka av med salt och peppar. Lägg i en näve krossad is. Servera med gott bröd, t ex foccacia.

Solkryddor

Alla ni som vet någonting om att torka färska örter kan sluta läsa nu. Eller bereda en hand för att ta er för pannan. För färska örter ska ju hängas upp i knippor i snören i mörka, ventilerade rum och därefter proppas ner i täta burkar som genast stoppas ner i mörk låda. Så bibehålls smaken bäst. Det vet ju ni. Och ja, jo, jag vet väl det jag också men jag brukar låtsas som att jag inte har en aning om det. Istället går jag glatt visslande ut till min stora oregano och min välvilligt växande backtimjan, klipper några rejäla knippor med blommor och allt, sprider ut på ett bord och ställer i soligaste solen. Ett dygn. Sen är de torra som fnöske och då repar jag av dem och använder direkt. Kanske smakar de mindre än om de fått bo i ventlierat mörker, men då hade jag ju fått vänta så länge. Och det där med tålamod är inte min grej.


Den här trevliga kryddblandningen är god till det mesta. Att gnida in en kyckling med. Ha i tomatsåsen. Smula över pizzan. Piffa till ratatouillen.

1 msk torkad timjan
1 msk torkad basilika
1 tsk lavendelblommor
1 msk torkad oregano

Blåbär i Expressen

I måndags kom nummer 2 ut av nya Expressen Leva & Bo Sommarmat. Där hittar man inte bara bilder och recept från mina och Malous böcker Blomstrande måltider och Smaker från Saltå Kvarn, utan också mina goda blåbärsrecept. Tidningen finns där Expressen finns, hela veckan. På måndag kommer nummer 3. De vackra, vackra bilderna har Wolfgang Kleinschmidt tagit.




Sugen på blåbärsglassen ovan? Jag smyger in receptet här. Men om du vill göra Blåbärs- och chokladmousseshots eller Mandelkaka med blåbär måste jag nog hänvisa till Expressen Leva & Bo Sommarmat...

Blåbärs- och kardemummaglass
4 portioner

250 g frysta blåbär
4 dl turkisk yoghurt
3 msk florsocker
1 tsk vaniljsocker
1 tsk nystötta kardemummakärnor.

Lägg yoghurt, blåbär, florsocker och vaniljsocker i en mixer. Stöt kardemummakärnorna och tillsätt dem. Mixa snabbt ihop allting. Frys någon timme, skeda sedan upp i portionsskålar. Om du fryser glassen längre, ta fram den en halvtimme före servering.

Surdegsbullar

När det är 30 grader utomhus och lika många inne, är det inte smart att sätta igång att baka bullar med surdeg och baksten. Jo, på ett sätt. Bullarna jäser ju som aldrig förr i värmen, som ju stiger rejält av att ugnen med bakstenen i måste stå på i någon timme innan bullarna ska gräddas. För att värma upp stenen, du vet. Men det gjorde jag, alltså. Bakade surdegsbullar. I värmen. Jag hade tänkt bjuda stenläggarna som dammar och väsnas och lägger sten här utanför på vår uppfart, men när bullarna var klara hade de åkt. Typiskt. Fast den egentliga anledningen var förstås att bullarna ska plåtas på lördag, till nästa Saltå Kvarn-bok. Att baka surdegsbullar är egentligen inte krångligare än att baka vanliga bullar, det tar bara lite längre tid och kräver därmed mer planering. Precis som med surdegsbröd. Men du belönas. Jag experimenterade också med muscovadosocker, och hurrade lite för mig själv. Mums. Här kommer receptet:

Kanelbullar på surdeg
ca 24 st

Dag 1:
50 g rågsurdeg
60 g vetemjöl
120 g ljummet vatten
Blanda samma och låt stå i minst 12 timmar.

Dag 2:
surdegen från dag 1
5 dl mjölk
150 g smält smör
1 1/2 dl råsocker
1 dl mörkt muscovadosocker
1 tsk salt
3 msk stött kardemumma
ca 15 dl vetemjöl

Fyllning:
100 g smör
1 dl kanel
1 dl råsocker
1 msk mald eller stött kardemumma

Garnering:
Uppvispat ägg
Pärlsocker

Blanda surdeg, smält smör, mjölk, råsocker, mucovadosocker, salt och kardemumma i en degblandbunke. Tillsätt vetemjöl och kör på låg växel i minst 15-20 minuter. Degen ska bli blank och smidig. Täck bunken med plast och låt degen jäsa i 12-24 timmar.

När degen har jäst klart:
Om du har en baksten, sätt in den i ugnen och värm upp den till 250°, gärna stegvis för bakstenens skull. (Den kan spricka om det går för fort.) Blanda ihop ingredienserna till fyllningen. Dela degen i två delar och kavla var bit för sig till en reklangel. Bred fyllning på 2/3 av rektangeln, vik den ofyllda delen mot mitten av den fyllda och vid den fyllda tredjedelen över den ofyllda. (Inte krångligt alls. Läs en gång till!) Skär plattan i 12 remsor, snurra dem runt fingrarna till snurror och lägg på plåt med bakplåtspapper. Upprepa med nästa degbit. Låt bullarna jäsa i 30 minuter. Om du inte har baksten sätter du på ugnen nu. Pensla bullarna med uppvispat ägg och strö över pärlsocker. Grädda i 8-10 minuter.

Kungliga gubbar

Årets varmaste dag drog vi till slotts, Malou och jag. Ebba, 13, följde med som assistent. Målet: Sturehof Slott. Planen: jordgubbar. Plåta, plocka och sen plåta igen i förädlad form som vi hade med oss. Nu fanns det inte så mycket jordgubbar som vi hade tänkt oss. Vi fick, bland många andra svettiga, pustande Stockholmare, leta en del innan vi hade fått ihop nåt kilo och kunde lämna det dammiga, kokande fältet till förmån för den sköna trädgården på Sturehof.


Det är ett ovanligt trevligt utflyktsmål, Sturehofs Slott. Man kan inte bara få god, god mat och härliga bakverk producerade av Voltair & Vänner, man kan sitta på bryggan och doppa tårna i vattnen, besöka krukmakeriet eller bara strosa omkring och känna sig kunglig. Fast vi skulle jobba förstås. I värmen. Som vi svettades. Men bilderna blev fina, även om rabarbersaften hade jäst bara på vägen hemifrån mig till Sturehof.


Ibland är det ganska kul att zooma ut när man plåtat en bild och kolla hur det ser ut på långt håll. Ofta är det inte lika snyggt då. Som här.




Se sån stil hon har, den enbente fotografen! Marmeladen vi plåtade är för övrigt fantastiskt god till just ost. Mustig och smakrik tack vara muscovadosocker och choklad. Se här, ett recept:

Jordgubbsmarmelad med muscovadosocker och choklad
2 burkar

2 liter färska jordgubbar
4 dl muscovadosocker
100 g mörk choklad, 70%

Tvätta, snoppa och skiva jordgubbarna. Lägg jordgubbar och muscovadosocker i en kastrull, koka upp och låt sjuda i 20 minuter. Skumma vid behov. Ta kastrullen från plattan och bryt ner chokladen. Rör om tills chokladen smält, och låt marmeladen svalna en aning innan du fyller den på burkar. Förvara kallt.