Härligt på kontoret

Idag kom två trevliga killar från Aftonbladets bilaga "Härligt hemma" och gjorde hemma hos-besök här hos mig på jobbet. Härligt-på-kontoret, typ. Med anledning av nya Saltå-boken, så jag bakade Äppelkaka med pinjenötter och Sesampaddor med grillade grönsaker och gjorde Äppel- och kanelmust. Sen drog vi ut i Vasaparken, hittade en mur som jag kunde täcka med filt och låtsas sitta och myspicknicka på i höststormen. Blev nog bra, resultatet kommer den 29 oktober. Recept på den goda, goda kakan (som jag kommer att äta upp helt själv till lunch om jag inte förpackar den genast i dubbla påsar med hård knut) kommer nedan.

Ps. Ser just att om man kollar in boken på Bokus så har de parat ihop den med en bok de tycker passar bra ihop med min och gjort ett paketpris. Och så har de valt Leif Mannerströms julkokobok! Förbryllande.  

Äppelkaka med pinjenötter

8 bitar

125 g smör

1 1/2 dl rårörsocker

2 ägg

2 tsk stött kardemumma

2 1/2 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

2 msk naturell yoghurt

Fyllning

2-3 syrliga äpplen

3 msk råsocker

1 tsk mald kanel

1 msk kanel

2 msk pinjenötter

Sätt ugnen på 200°. Smörj och bröa en form, ca 20 cm i diameter, gärna med löstagbar kant.  Vispa ihop smör och socker. Vispa ner äggen, ett i taget och tillsätt kardemumma. Blanda mjöl och bakpulver i en separat bunke och rör försiktigt ner det. Rör ner yoghurten och häll smeten i formen.

Fyllning

Skala och skär äpplena i klyftor och strö över råsocker och kanel. Lägg äppelklyftorna i ett fint mönster över smeten. Strö över pinjenötter och grädda i 35-40 minuter. 

Ta ut kakan och låt den svalna.

Snart i en butik nära dig.

Releasekalas den 13 september
kl 17-19 i Saltå Kvarns butik på Renstiernas Gata 27.
Kom gärna och tjyvkika och knapra knäckekex.

Nässellördag

Det var farmor Barbro som lärde mig att plocka nässlor. Hon lärde mig en hel massa saker som hade att göra med att ta av vad naturen har att erbjuda. Att göra lingondricka och rågtårta. Att helsteka ekologiskt lamm i kohage och att slå med lie. Att baka tunnbröd och storskorpor. Att väva trasmattor och att inreda bakskåp. Att älska grön tomatmarmelad. Att göra enrisdricka.

Hon var inte min egen farmor, jag gifte mig till henne. Hon och hennes man Svenne bodde på Stora Benhamra i Vallentuna, en äkta Kungsgård (tillhörde Gustav den II Adolf en gång i tiden) med mangårdsbyggnad och två flyglar. De två köpte hela klabbet som bokstavliga ruckel för 3 000 kr av Domänverket 1965 och renoverade det med egna händer och gammaldags metoder tillbaka till tre fantastiska 1700-talshus. De böjde ut spikar och stålborsteskurade plankor som de återanvände, de fällde ekar och byggde bord, bänkar och trappor av och de målade tapeter direkt på väggarna bara för att få det så tidsenligt som det vara gick. Tio år tog det och de bodde i röran på gården hela tiden. När alla husen var klara sålde de två och flyttade själva in i Norra flygen med utsikt över kohagen. "Har ni sett vilken fantastisk utsikt vi har härifrån köksfönstret!" utbrast de med samma intensitet varje gång man hälsade på.

De är borta ur vår familj nu, farmor Barbro, Svenne och Benhamra. Och kohagen som L och jag gifte oss i. Förra året åkte jag faktiskt dit bara för att plocka nässlor där i kohagen, men det var lite deppigt att se den nya familjens plastrutchkanor och studsmatta i trädgården där farmor Barbro och Svenne inte ens ville klippa gräset med gräsklippare utan hellre slog med lie för att inte störa alla prästkragar. Då fick man fick bana sig fram till trädgårdslandet när man, innan hemfärd, lotsades av farmor B dit för plocka kassar fulla med rabarber, potatis, mangold och sockerärter. Efter att man ätit nässelsoppa, råkostsallad och skogsbullar. Redan för 15 år sedan, medan de levde i full blom, insåg jag att det de gjort och fortfarande gjorde där på Benhamra var unikt för sin tid. Jag är glad att jag insåg det då, och faktiskt skrev den där boken; "Matnytta och ögonfägnad. Året på Stora Benhamra." Jag intervjuade farmor och Svenne om renoveringen, om visningsgården de sedan drog igång, jag drog ur farmor alla recept hon hade i huvudet och på små lappar och samlade allt i en bok. Det är jag så glad för. Det mesta hade annars varit borta idag. Boken finns nog bara att få tag på via antikvariat numera, men det gör inget. Jag har den ju!

I dag gick jag alltså ut i sann farmor Barbro-anda och plockade nässlor, utrustad med precis det man måste ha för att överleva en strapats som denna: handskar, sax och korg. Massor hittade jag, som jag sen gick hem och bakade nässelbröd av. Och gjorde soppa på. Farmor Barbro nickar nog gillande i sin himmel. Svärdotterdottern sköter sig.

Nässelbröd, se recept nedan.

Stora huset på Benhamra.


Nässelbröd
20 st

25 g jäst
500 g vatten, 37°
50 g kallpressad rapsolja
20 g honung
750 g dinkelsikt
20 g havssalt
1 dl torkade eller 2 dl färska, hackade nässlor

Smula jästen i en bunke. Häll på vatten och rör tills jästen löser sig. Tillsätt rapsolja och dinkelsikt. Arbeta degen i maskin i minst 15 minuter. Tillsätt salt och nässlor och arbeta i ytterligare 5 minuter. Låt jäsa övertäckt i minst 2 timmar. Vält ut degen på bakbordet och dela den i två delar. Forma varje del till en rulle och skär varje rulle i 10 bitar. Lätt bitarna på plåtar med bakplåtspapper och låt jäsa i 30 minuter. Värm ugnen till 250° och ställ en ugnsfast form på botten. Häll en kopp vatten i formen och grädda en plåt i taget i 10-12 minuter.


Farmor Barbros Nässelsoppa
4 portioner

1 liter vatten
1 1/2 grönsaksbuljongtärning
1 tsk salt
2 liter rensade, sköljda späda nässelskott
1 dl grädde
lite riven muskotnöt
vitpeppar

Blanda vatten, buljongtärning, salt och nässlor och förväll i 5 minuter. Mixa allt, späd med grädde och krydda med muskot och vitpeppar. Servera med ägghalvor.

Äntligen sommar!

Nu börjar det faktiskt tunnas ut en aning i sylt- och marmeladskafferiet. Det trodde jag aldrig, efter den här sommaren. Det var nämligen sommaren då vi fick köpa oss ett stort, fint extrakylskåp på grund av mängden burkar med allehanda innehåll som hopade sig i hemmet. Boken "Sommar på burk" tog form i samma takt som bär och frukt mognade på buskar och träd, och aldrig har jag väl experimenterat så mycket med olika smaker och kryddor som då. Sen blev det höst och Malou gjorde bok av alla recept och snygga bilder på det där sättet som hon gör så bra, och själv glömde jag nästan bort alltihop. Delade bara ut burkar till höger och vänster, vart jag än kom. Till idag! När böckerna kom på posten och det det blev sommar igen.

Beställ boken här - den kommer snart ut!

Kunglig hovleverantör

Det borde jag kunna kalla mig nu. Drottning Silvia besökte nämligen Saltå Kvarn i onsdags, statsbesök tillsammans med Estlands presidentfru. Båda damerna, som visade stort intresse för såväl surdeg som ekologiska frågor, fick då "Smaker från Saltå Kvarn" med sig hem! Undrar vad Silvia ska laga för gott ikväll?

Ernst gillar mig

Foto: Claus Gertsen

Eller - min bok, i alla fall. Från Aftonbladet häromdagen:

"En ensam person som lagar god mat åt sig själv blir väldigt stark. Tyvärr blir bilden av den ensamstående ofta att det är lite synd om personen. Det ska vi akta oss för. Jag tror att det finns väldigt många människor som väljer att vara singlar, och lever ett fantastiskt rikt liv. När man ser att det kommer kokböcker för singlar, så blir man glad. Jag ger den till min goa tv-kollega som just blivit singel."

Dubbelhurra igen

Gourmand Cookbook Award är en jättestor, internationell tävling för kokböcker. Grand Final är i Paris framåt vårkanten, under Paris Cookbook Fair, då hela världens kokboksförfattare, -formgivare, -fotografer och förläggare samlas och alla kokböcker även ställs ut. Malou och jag var där förra året och tillbringade en hel dag med bläddra i kokböcker från hela världen, producerade under 2009. Vi kunde då konstatera att de snyggaste och bästa kokböckerna kom från Sverige. Faktiskt. Vi ligger låååååååångt framme både när det gäller innehåll och design. Eller förresten - vi hittade en favorit från Ljubljana också...! I år bär det kanske av till Paris igen i mars, eftersom vi just fått veta att två av våra böcker utsetts till vinnare i Sverige inom varsin kategori, och därmed puffas vidare för att tävla mot alla andra länders vinnare inom samma kategorier. Vinner man så blir man firad och hyllad och prisad och får titeln "Best in the world". Inte dåligt!

För bästa svenska bok inom kategorin "Single subject":


För bästa svenska omslag:

Radio och brödkorgar

Så, nu har jag varit och puffat för "Singel i köket" hos Lotta Bromé. Hon hade gått förbi Designtorget där dom skyltar stort med boken, sett den tyckt att det där var ju en bra idé. Kul. Det är ju en bra idé, det där med att äta mat. I väntrummet satt jag tillsammans med Sanna-Shirely-Sonja (Nielsen-Clamp-Aldén), tre extremt långbenta, piffiga damer som ivrigt diskuterade om det var en bra idé att gifta sig eller ej. Två för, en emot, om jag förstod det rätt.
På vägen hem svängde jag in på den extremt o-charmiga Jysk-butiken i Arninge Centrum. Jag fick nämligen tips av VM-bagaren Mattias Wallmark om att de där har korgar som funkar bra att använda som jäskorgar när man bakar. Det där med jäskorgar är ju en fiffig grej om man har en deg som är ganska lös och inte vill att den ska pösa ut och bli platt. Man tar då en bra, tät korg, eller en som är klädd med tyg, mjölar den och lägger degen i korgen att jäsa. När brödet jäst klart, välter man försiktigt ut det på plåten och skjutsar in det i ugnen på direkten. Då blir det högt och fint, trots lös deg. Det finns förstås jättefina jäskorga för ändamålet, men de kostar sådär 250-300 kr st och det kan man ju tycka är en aning dyrt. Vilken korg som helst går egentligen bra. Är den för gles, lägg en handduk i. Dessa köpte jag som sagt på Jysk, 2 för 99 kr.

Bagarmästaren

Manfred Enoksson är en bagarmästare värdig sitt namn. Likt ett eget litet enmanskorståg har han dragit land och rike runt och spridit sin kunskaper om surdeg och knådning, bakkemi och brödbak. Vart man än kommer i Bagerisverige är det någon som nämner hans namn, eller som rent av lärt sig allt han eller hon kan om bakning av Manfred. Han utbildar inte bara blivande bagare som sen startar eget bageri och sprider såväl de goda, goda surdegsbröden som kunskapen vidare. Nej, det måste vara flera tusen intresserade hemmabagare som stått i Manfreds utbildningsbageri på Saltå Kvarn en helg och lärt sig hur en surdeg ska lukta och bubbla, hur man knådar en deg och kavlar croissanter. Utbildningsbageriet ligger i anslutning till den lilla butiken på Saltå Kvarn i Järna, alldeles bakom brödkorgarna!

Idag träffades vi på Saltå, jag, Manfred, Malou, Wolfgang och Matilda. Vår uppgift var att komma fram till ett upplägg av ännu ett nytt, spännande bokprojekt som jag tror att alla som någon gång stött på eller hört talas om Manfred kommer att jubla över. Jag tror nog att du kan ana. Om inte - en och annan ledtråd släpps här vad det lider. Jag fick förresten en ny baksten av Manfred. Den gamla sprack ju. Den här ser ut som en spånplatta, men väger mycket mer. Minns inte vad materialet hette, men jag ska ta reda på det. Testas i helgen.

Vi tog en sväng bort till Nibble Handelsträdgård också, i det brinnande vackra höstvädret. Där var jag nära att köpa en halv skog grönkål, bara för att de var så snygga. Men jag la band på mig - tycker liksom inte om grönkål så mycket.

Och om du vill åka till Saltå Kvarns lilla lokala butik i Järna och fika eller shoppa bröd, mjöl,
bönor, müsli, bakkorg eller baksten:

Julstämning

Jag vet inte vem som är mest stolt, Ebba eller jag. Men nu är i alla fall boken Ebbas julstök ute i butikerna för vem som helst att kasta sig över och ge bort som julklapp till lämplig mottagare. Förslagsvis i åldern 9-15 år. Eller att ge bort före jul, kanske, för boken är nämligen upplagd som en enda lång nedräkning. Från första advent till julafton och tips på vad man kan hitta på däremellan. Ha adventskalas. Göra islyktor. Sy julstrumpa. Koka kola och göra gelégodis. Baka bröd. Rulla köttbullar. Pyssla ihop egna julkort. Göra adventskalender. Skryta med att man vet varför det heter pepparkakor när det inte är någon peppar i. Baka pepparkakshus. Osv. Allt det berättar Ebba i boken. Och själv spricker jag lite stillsamt av stolthet över min vackra dotter ...! Foto: Ulrika Pousette. Form: Malou Holm.

(Ur boken. Klicka för större bild)

Dubbelhurra!

Idag är vi glada, jag, Malou och fotografen Roland Persson! Och Ordalaget, förstås. Vår bok "Mat att äta minst en gång i livet" har utsetts till vinnare i kategorin "Juryns specialpris" i tävlingen Årets Svenska Måltidslitteratur som delas ut i Grythyttan den 29 oktober! Bakom tävlingen står Måltidsakademien. Otroligt kul, särskilt med tanke på att vi tävlar mot varenda kokbok som getts ut i Sverige i år! Och som om inte det vore nog, och här jublar vi nästan i falsett, är samma bok en av sex böcker som har chansen att vinna titeln "Bäst alla kategorier" i samma tävling. HURRA! Mot Grythyttan!

Några uppslag ur boken (klicka på bilden för större bild/text):

Bokmässa

Årets bokmässa i Göteborg är full gång. För den som är bok-, mat- eller kulturintresserad finns det verkligen precis hur mycket som helst att lyssna och titta på under de fyra dagar bokmässan pågår. Det smarta att göra är, om man vill få ut så mycket som möjligt, förstås att sätta sig ner med mässprogrammet och pricka in det man är intresserad av och sedan göra sig ett eget lite schema. Det hade inte jag gjort, när jag var där i några timmar igår, men jag blev nöjd ändå. Jag brukar fokusera på Mat&Trädgård, det är liksom "mitt" område.

Kockteater, intervjuer med författare, signeringar, mattorg mm. För ett par år sedan stod jag själv skräckslagen på scenen där tillsammans med Manfred Enoksson, bagarmästare på Saltå Kvarn. Vår första Saltå Kvarn-bok hade just släppts, och Manfred berättade om surdeg. Själv stod jag mest där. Pep ibland blekt fram en och annan surdegsfråga till Manfred. Det var skönt när det var över. På Mat & Trädgård finns även Måltidsakademiens utställning över hela årets matlitteratur, Årets Svenska Måltidslitteratur. Det är en imponerande samling kokböcker som ges ut varje år, och en vinnare i varje kategori utses i oktober. Då får man åka till Grythyttan och hämta diplom i kyrkan och äta lunch hos Carl-Jan. Det gjorde Malou och jag samma år som jag stod och skakade på scenen med Manfred, för vi vann då i kategorin Hälsa. I år har vi tre chanser - förutom de två böcker som syns på bilden här, deltar Ebbas julstök som kommer ut om ett par veckor.

Kan förresten tipsa om en härligt stökig och trevlig fransk liten krog i Göteborg: Ma Cuisine på Kyrkogatan 32. Precis sådär avskalat bistroskön med kakel på väggarna och griffeltavlor istället för menyer som jag gillar. På menyn fanns sånt där som långkokta lammlägg, galet god ratataoille till tournedon, inkokt anka och, förstås, bouillabaisse och grodlår. Gladlynt och personlig fransman med rolig minspel serverade.

Julafton igen

Hur länge man än har jobbat med en bok, och hur väl man än känner innehållet, så är det är julafton varje gång man håller slutresultatet i sin hand. Igår fick jag en hel låda nya av min nyaste bok "Singel i köket". Den handlar om precis det. Om att laga mat till bara sig själv, alltså. Många av oss struntar i det. Tar lite fil, värmer upp blandade rester, slänger i sig en macka. Eller kör vidare på de snabba standardrätter man alltid svängt ihop. Med "Singel i köket" vill jag puffa för att du, helt själv utan sällskap, är värd god, vällagad mat. Varför skulle du inte vara det? Malou har formgivit. Wolfgang har fotograferat. En finfin och användbar bok på det hela taget. Om jag får säga det själv. Finns att köpa på bland annat Bokus och Adlibris.

Malou & Malou

Min formgivarbästis Malou har just nedkommit med en ny bok om Rosendals Trädgårdar, skriven av Malou. Fast inte samma, utan von Sivers. När de skulle börja göra den, och det gick upp för den senare att det fanns en till med hennes namn i projektet sa hon, på allvar, "Oj oj oj, det HÄR kommer att bli besvärligt!" Bortskämt, eller hur? Vardagsmat för alla som heter till exempel Lena. Eller Patrik. Eller Åsa. Hur som helst, boken är härlig för alla oss som gillar kombinationen god mat, trädgård och vackra bilder (tagna av Lena Koller). Och snygg form förstås!

Sista sommaren

Idag har vi haft vår andra och avslutande plåtning för avsnittet SOMMAR till nästa Saltå Kvarn-bok. I Annas trädgård. Var annars? Där finns nämligen naturliga stilleben i varje vrå. En vacker gammal avskavd stol under ett äppelträd som dignar idylliskt av röda äpplen. En äkta John Bauer-sten, full av trolsk mossa, under en gran med fem (!) stammar. En ljusblå handvevad pump. Ett växthus fullt med örter och röda, gula, randiga och gröna tomater. Ett äkta rött Den lilla-lilla-gumman-hus. En syrénberså. En grön, fotogeniskt sliten träbänk. Ett stenparti med ormbunkar. En randig katt (och en grå, men den är folkskygg så den ser vi aldrig). En vit korgstol. Krukor med blommor i varje hörn. Och så vidare. Jag menar, hur kan man INTE vilja vara där?

Så här kan det gå till att få till en bild:
Jag står inne i köket och lagar ihop maträtten, till exempel en soppa, med tillbehör.

Malou (och ibland jag lite grann) bestämmer hur den ska läggas upp. Sen tar hon maträtten och går ut till den utvalda platsen.
Då slänger sig Wolfgang ner på mage på marken och sätter igång att plåta.

Under tiden har jag smugit ut och står bredvid gulliga assistent Matilda och spanar på skärmen där bilderna dyker upp i samma takt som Wolfgang trycker på avtryckaren.

Jag klappar händerna och ropar "Åh va fint!!!!", Matilda ropar "För ljust!" och Malou säger "Kanske man skulle lägga den översta brödbiten lite mer till vänster ....".

(Gulliga assistent Matilda.)

Efter en stund är alla nöjda, och så har vi en bild som är mycket bättre än den här nere, för den har jag tagit. Och då börjar vi om igen, med en ny maträtt, nytt ställe i trädgården, nya ställningar för fotografen att inta. Kan man ha ett roligare jobb?

Nä.

Regndans

Att göra böcker på temat sommarmat i trädgården eller kräftskiva eller så, och planera utomhusplåtningar är nervpressande. Åtminstone när man bor i ett oberäkneligt land som Sverige. Man bokar upp fotografen och engagerar trädgårdsinnehavaren (i mitt fall trädgårdsgurukompis Anna, förstås) och man bakar och lagar mat i flera dagar. Sen håller man tummarna. Aldrig har man så bra koll på samtliga vädersajter samtidigt. Man jämför dem timme för timme och väljer förstås att tro på den som visar bäst prognos. Och aldrig är man så fokuserad på ljusglimtar i fjärran på himlen. "Rör sig inte molnen lite mer åt väst nu? Och titta - en blått hål!" Ibland har man tur. Andra dagar inte. Två gånger den här veckan utsattes jag för väderpressen. Först sommarmat-i-trädgården-plåtning för nästa Saltå Kvarn-bok. Sen kräftskiva. Båda dagarna katastrof. Saltå-plåtningen skulle ske i Annas fina trädgård, och det fullkomligt spöregnade. Missmodiga hängde vi i Annas kök någon timme, kollade maniskt vädersajterna, insåg att det fanns hopp om sol framåt kvällen varpå vi splittrades och återförenades i skymningen. Och se! Regnet upphörde! Solen kom! Och Wolfgang hittade massor av fantastiska ställen att arrangera bullar, mattallrikar och tårtor på! Och som om inte det var nog - regn- och kvällsljuset gjorde att färgerna blev ännu finare än vanligt! "Vi ska alltid plåta i solnedgång!" jublade Malou och jag. Och jag var förstås innerligt tacksam över att slippa baka och laga upp allting en gång till ....

Annas fina hus.

Anna själv.

Fotograf med tårta.
(Se recept nedan, smakprov inför nästa bok).

Spaghettiplåtning i rabatten.

Bakom kulisserna. Bokstavligen.

Flädertårta på marängbotten
8-10 bitar

2 färdiga marängbottnar

Fläderkräm:
3 ägg
2 dl socker
3 msk outspädd fläderblomssaft
1 msk färskpressad citronsaft
100 g smör

Fyllning:
250 g jordgubbar
5 dl vispgrädde
500 g färska vinbär

Fläderkräm:
Blanda ägg, socker, citronsaft och fläderblomssaft i en kastrull. Värm på medelvärme under omrörning tills blandningen tjocknar och första bubblan syns. Lyft kastrullen från värme och vispa i smöret, lite i taget. Låt krämen kallna.

Montering:
Lägg en marängbotten på ett tårtfat. Vispa grädden. Blanda hälften av grädden med fläderkrämen och bred blandningen öve marängbottnen. Skiva jordgubbarna och lägg på dem. Lägg på nästa marängbotten och bred ut resten av grädden. Dekorera med vinbär. Bör ätas genast.

Två dagar senare var det dags igen. Kräftskiva. Utomhus förstås. Det regnade. Hela dagen. Även denna gång var det Wolfgang som skulle göra underverk, och när han kom dansade vi en inre regndans, bad till regngudarna och såg så bedjande vi kunde på molnen på himlen. Det hjälpte. Himlen sprack upp, gästerna kunde vimla i kvällssolen och bilderna - ja, de blev fantastiska som vanligt. Hela resultatet kan skådas i Femina vid den här tiden nästa år. Här - en försmak.

Foto: Wolfgang Kleinschmidt