Bästa kanelbullarna

Nu kanske du inte tror mig. Men de bästa kanelbullarna bakar du med morötter. Och det blir INTE sådär nyttigt och tråkigt som man kan tycka att det blir när man försöker fibra till det som är gott. Nej, de blir bara saftigare. Jag lovar. Prova får du se. Och har du inget dinkelmjöl, tar du vetemjöl. 

Kanelbullar med dinkel och morötter

30-40 st

150 g smör

5 dl mjölk

50 g jäst

1½ dl vit sirap

½ tsk salt

2 tsk nystötta kardemummakärnor

2 mellanstora morötter, ca 200 g

15-16 dl dinkelsikt

Fyllning:

100 g smör,

1 dl florsocker

1 msk vaniljsocker

½ dl kanel

Topping:

1 ägg

100 g hackad mandel

Pärlsocker

Smält smöret och tillsätt mjölken. Värm till fingervärme. Smula jästen i en bunke, och häll på lite av smörmjölken. Tillsätt resten när jästen löst sig. Riv morötterna fint. Tillsätt sirap, salt, stött kardemumma, rivna morötter och mjöl i bunken och arbeta ihop till en smidig deg. Låt jäsa ca 40 minuter. Rör samman smör, florsocker, vaniljsocker och kanel och ställ åt sidan. Ta upp degen på bakbordet och dela den i två delar. Kavla varje del till en rektangel och bred på fyllningen. Rulla ihop från kortsidan till en rulle. Dela varje rulle i 15-20 bitar. Lägg bitarna i bullformar eller på plåt med bakplåtspapper. Låt jäsa i ca 40 minuter. Sätt ugnen på 250°. Pensla bullarna med uppvispat ägg, och strö över grovhackad mandel och pärlsocker. Grädda bullarna i 8 minuter tills de är vackert gyllenbruna.

Bekräftelse

Vi ska göra pumpa-reportage, och jag fick för mig att jag skulle åka till Ulriksdals Trädgårdar och införskaffa pumporna som det ska bakas och lagas av. Det är ju en sån fin söndag. Och där får man ju faktiskt plocka pumpor och vad man nu vill ha själv, på frilandet. Gå där med en stor korg på armen och känna sig som någon i Morden i Midsomer, fast utan mord. 

Sagt och gjort.  Och fina pumpor hittade jag. Inte ätbara, dock, men fina.

- Kan jag ju ha i fönstret på jobbet, sa jag till mig själv och nickade.

Så gick jag förbi några fina lerfat. Gröna, skrovliga, grova. Behövde jag ju inte alls. Men oj vad ett sånt fat skulle passa bra till mina snygga pumpor i fönstret på jobbet. Fast.....  nä. Eller? Kunde vi använda det när vi plåtar? Kanske. Okejdå. Jag valde ut det finaste fatet och gick till kassan, fort innan jag hann ångra mig. I utekassan stod en glad, knubbig farbror och tog betalt. När jag kom med mina pumpor och mitt fat tog han dem och drog hastigt efter andan.

- Åh, vilket fint fat! De här är så U-N-D-E-R-bara. Du vet väl varifrån de kommer?

- Mexiko? försökte jag. 

- Just det! Och de görs bara i (en plats som jag redan glömt), de gräver ner dem i sanden och eldar på och det är bara kvinnor som gör dem!

Jag kände mig redan nöjd. Jag hade valt ett bra fat. Fått det bekräftat.

- Och pumporna sen! Vilka fantTAStiska pumpor! Och dem ska du ha i fatet här?

- Jag tänkte det, sa jag stolt.

Han tittade  kärleksfullt på fatet, pumporna och sedan på mig, lade huvudet på sned och sa med eftertryck:

- Snyggt!

Och jag sträckte på ryggen, betalde, fick mitt fat och mina pumpor och gick till bilen. Alla tvivel som bortblåsta. Klart att jag skulle ha det där fatet och de där pumporna. Som var så SNYGGA. Som kvinnorna i Mexiko gjort i sanden. Och som jag hade valt så bra. 

Sen åkte jag till Coop och köpte pumpor att baka och laga av.

Macaronger och surströmming

Fina fotot: Ulrika Pousette

"Finns det nåt mellis?"

Ebba kommer hem från skolan och ser sig omkring i köket. Jag rabblar:

"Jarå. Visst. Du kan ta lite rårakor med chilikräm och räkor här. Eller en BLT. Och så finns det amerikanska pannkakor med färska bär och chokladsås. Och 10 cupcakes, 6 chokladmazariner, en morotskaka och en chokladkaka. Eller vill du ha avokadosmoothie?"

Själv lämnar jag allt på diskbänken och går och tränar. En ren och skär befrielse såna här dagar, då en plåtning är över som i sin tur är kulmen på en eller ett par dagars bakande och lagande. INGET är gott den här dagen. Även om jag tycker om det mesta jag gör, vissa saker rent av älskar jag, men såna här dagar  går det inte att äta någonting av alla ljuvligheter. Det är liksom stopp. De är fotomodeller, som har fyllt hela huset med doft och tagit all plats i kylskåpet de senaste dagarna. Färdigt. Fyllt sitt syfte. Klart. Bort med allt. Börja om. Så jag säljer på. Maniskt. "Curre? Vill inte Curre ha en mazarin då? En pannacotta?" Jo, men han blir ju så TJOCK, säger Malou. Varje gång. Sen åker hon hem med väskan full av små foliepaket i alla fall, som mamma Åsa har trugat på henne. Till Curre. Som inte kan låta bli att äta upp allt, för Curre är min största supporter, tack Curre!

Vårt bokförlag ojar sig ibland, över hur mycket (gratis) mat vi får när vi gör våra böcker. Jovisst. Men det som blir över är faktiskt oftast inte så himla hejsan. Macaronger och surstömming liksom, som Malou beskrev den typiska fotolunchen nångång. Kanske glögg till det. Och magen ger upp ett förvånat "Va?" men rättar sig i ledet och tar snällt emot. Kanske aningen motvilligt. Men snällt, vi har utvecklat magar av stål.

Men oj! Jag klagar inte! Jag äskar mitt jobb! Och jag älskar att baka och laga! Tro inget annat. Det är bara intressant att reflektera lite kring hur man fungerar. Och när jag vaknar nästa dag skuttar jag glatt till datorn och börjar fantisera fram recepten till nästa gångs plåtning. "Få se nu. Risotto med sparris och parmesan. Pannkakor med chokladsås. Gratinerad fänkål. Och citroncheesecake med lakris. Perfekt."

 Malou plåtar bullar.

Den riktiga bilden blev mycket snyggare.

Höststorm

 Efter en lång, lat sommar kom hösten med storm. Poff sa det så var kalendern så full att jag knappt hann fatta att sommaren tog slut. Till min stora sorg. Hur vacker hösten än är, så längtar jag oavbrutet till sol, ljusa kvällar och barfota i gräset. Även om jag älskar tomaterna, som just nu är så underbara att de faktiskt växer och blir söta och röda mot min husvägg trots att jag glömmer bort att vattna dem ganska ofta. Nåväl, trots höst så trivs jag rätt bra med min tillvaro eftersom mina projekt är så galet kul. Jag har ju till exempel just släppt en ny bok tillsammans med Malou, fotograf Wolfgang och med brödbakande bidrag av bagarmästare Manfred Enoksson. Releasekalas hade vi i tisdags på Saltå Kvarns butik på söder, Helena på Ordalaget fotade så fint, kolla här.

Idag kom också nya, fina höstnumret av Baka ut. Lycka varje gång, jag vänjer mig aldrig vid att vara mamma till världens snyggaste tidning. Det är extra kul från och med nu, eftersom tidningen trycks i större upplaga och säljs på måååååååånga fler ställen än tidigare. Mer Baka åt folket! 

Har också varit på Bagerimässan idag, nypt i bröd och kramat bagare, testat kaffe och pratat med Årets konditor 2010 Roy Fares, så fin i rosaprickigt förkläde.

Så kom jag hem och berättade för sonen att jag sett finalen i Mack-SM. "Va!" sa han. "Sa de nåt om iPhone 5????!!!!" Vi har lite olika fokus, han och jag :-)

Snart i en butik nära dig.

Releasekalas den 13 september
kl 17-19 i Saltå Kvarns butik på Renstiernas Gata 27.
Kom gärna och tjyvkika och knapra knäckekex.

Jolly good stuff

Vi gick inte in, vi var redan mätta efter ölen på puben och den där enorma yoghurtglassen vi just tryckt i oss. Och så kände vi oss nog lite för dammig och svettiga, för Yauatcha (klicka på menyerna!) var ett otroligt stiligt ställe. Designat av Christian Liaigre, och med en stjärna i guide Michelin. Fast det hade vi inte en aning om när råkade gå förbi och försiktigt och imponerat kikade in i entrén och syrran Ann urskuldrande sa "Oh, we were just curious!" när den fina lilla hovmästarinnan kom susande. Och så slank vi iväg, och jag fotade lite i skyltfönstret istället. Nu när jag läst på en aning vet jag att det är en stilig dim sum-restaurang, med en radda dim sum-rätter, en lååååång lista med kinesiska och japanska teer, samt (vilket förstås var det som fick mig att stanna) en lika arbetad dessertmeny med fantastiska små choklad- och bakverkskreationer, uppvisade bakom disk à la juvelerare. Nästa gång gång går jag kanske dit. Om jag inte är för dammig.

Annars finns ett annat roligt dim sum-ställe jag gärna rekommenderar when in London. Ping Pong! Det finns på flera ställen, själv har jag bara besökt det på Great Marborough Street, två gånger. Båda gångerna lika härliga, med alla tokiga och goda och fina ångkokta dim sum-bollar med olika innehåll som kommer in i bambukorgar med lock.


Och till det - gott iste med ingefära och litchi, eller äpple och lime, eller jasmine och citrongräs. Eller kanske ett stort glas te bryggt på ihopflätat te av olika slag som utvecklar sig till en blomma i glaset. Så fint. Så gott.

Ja så åt vi ju fish and chips också. En annan dag. Bästa stället i London heter The Rock and Sole Plaice. Totalt flärdfritt, precis som det ska vara. Öl till det. Jolly good.

Skalbaggar?

Strl XL?

Nä. Välgrillade paprikor.
Glömde.