Igår besökte vi Warbro Kvarn i Sörmland. Idylliskt och i rosa puts ligger kvarnen där, intill den forsande älven förstås, och med ett helt litet samhälle omkring sig. Här ägnar man sig åt nytänkande bakåtsträvan. Man har bestämt sig för att återuppliva de äldska sädeslagen, som dinkel, emmer, nakenhavre och naket kort, som man odlar och förädlar till allt från mjöl till müsli. Och säljer till den lokala marknaden. Imponerande och härligt, av flera anledningar. Det är småskaligt så det sjunger om det. Och "här råder matriarkat" som Maria, en av de drivande i företaget stolt förkunnande. Det är nämligen svägerskorna på gården som driver företaget, och initiativtagaren till det hela är deras svärmor. En riktig krutgumma vid namn Gisela, nu 85 år och fortfarande högst aktiv. Fast inte på kvarnen, utan på sin egen kurs- och konferensanläggning med hälsofokus! Innan dessa damer satte kvarnen i drift igen för 8 år sedan hade den stått tom och igenbommad i 30 år. Jag kan varmt rekommendera ett besök till Warbro Kvarn till sommaren då café och butik öppnar (17 juni). Innan dess kan du läsa mycket mer om alla coola damer och deras kvarn i nästa nummer av Baka!
Innan jag åkte matade jag min surdeg, andra dagen. När jag kom hem såg den ut såhär. Ibland är det jäskraft i mjölet, vill jag lova. Det måste ha varit ganska färskt. Ekologiskt var det i alla fall, och det brukar gå bäst. Det nästan pep om den, så mycket pyste den. Och så luktade det surdeg i hela huset - härligt. Tycker jag. Har inte frågat resten av familjen, det är liksom ingen idé (= inget att göra åt i alla fall, med den frun/mamman).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar