Det franska sättet

- C'est tout? Den franska kyparen blänger på oss och vi krymper i våra stolar. Vi vill faktiskt inte ha dessert. Och japanerna som placerats på armgnuggsavstånd från oss äter med sådan ljudlig energi att de nästan lyfter - något jag svårligen står ut med. Smask. Hu. Alltså bestämde vi oss för att skippa desserten och ta en kaffe någon annanstans på väg hem. Det gillade inte servitören. Han hade ju faktiskt bemödat sig med att förse oss med varsin meny en gång till efter maten. Och så har vi mage att dissa hans desserter. Incroyable!

På flyget på väg hem satt vi bredvid en fransman och frågade honom lite försiktigt om varför franska kypare och servitörer är så ohövliga och arga. Han slog ut med händerna och sa "Je ne sais pas! Faktiskt så har de fått tillsägelse från högre ort om att detta måste få ett slut! Det är ohövligt! Turisterna jagas bort! Det är dåligt för Frankrike!" Själv hade han flyttat till Sverige. Fast det var på grund av kärleken.

Att dra alla över en kam är dock orättvist. Bertand Bluy, ägare till krogen Les Papilles i de latinska kvarteren, vet vad han gör och är samtidigt ödmjukheten själv. Han har dessutom den i mitt tycke perfekta krogidén - en enda meny, som byts ut varje dag. Inga finesser. Rejäl, fransk, bonnig mat av bästa sort. Välja själv får du göra när det kommer till vinet - och här finns att välja på. Han har hela väggen (och förmodligen källaren) full, i alla prisklasser. Vi serverades ljuvlig blomkålssoppa med krutonger och knaperstekt fläsk, gåsstek med ugnsbakade morötter och småpotatisar i sky, ostbit med katrinplommon samt pannacotta med äpple och kolaskum. Till det gott, gott vin från Roussillon. Sen rullade vi hem, lika mätta som glada över att ha hittat Bertrand och hans Les Papilles.

Nästa dag lurade L upp mig i Eiffeltornet. Ända upp. Jag klev försiktigt ur hissen, pep, höll i mig och lät L fara runt och fotografera. Vilken mes man har blivit.


Ps. Ja, så var vi förstås på Gourmand Cookbook Award också, i flådiga Folies Bergere. Man kan sammanfatta det som att smaken är olika över gränserna. Vårt omslag är i alla fall fjärde bäst i världen.